.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Ååhh my precious... jag har precis blivit upphookad. Det tog alldeles för lång tid och jag har snällt väntat på en invite som aldrig kommer. Men idag kom den, Spotify-inviten! Tack bästa A för att du äntligen kom ihåg! ♥



När min mormor fyllde 75 år i augusti köpte jag och mina kusiner på mammas sida biljetter till Buddy Holly så att vi kan ha en mysig dag med mormor. Denna dag är idag! Jag har sett fram emot det här jättelänge, det är inte varje dag bara kussarna träffas och myser, och med älskade mormor dessutom. Efteråt ska vi gå och äta.

Det här blir lite av en dubbel tjusning för mej. När jag var liten var jag nämligen ett Buddy Hollyfan. Jag vet, jättevanligt. Medans alla andra flickor i min ålder lyssnade på snyggingarna i Take That lyssnade jag på en gubbe som var högaktuell på 50-talet...

På mitt fritids jobbade en långhårig, blond kille som hette Patrik. Jag var lite förtjust i honom. Han spelade alltid gitarr på samlingarna och kunde sjunga som en Gud. När Buddy Holly-musikalen sattes upp nångång på 90-talet spelade Patrik huvudrollen - Buddy. Hela fritids fick gå och se föreställningen och efteråt fick vi smita backstage. Där fick vi varsitt brunt plektrum som det stod "Buddy Holly" på. Jag var helt starstruck och behandlade mitt plektrum som om det vore gjort av porslin. Jag har det kvar fortfarande.

Så började iaf min kärlek till denna musik.





Patrik var förresten en av medlemmarna i Blond, om ni minns dom? :)