Var inte rädd att fråga om hjälp.
Men ååååh, busenkelt! Det är ju bara att köra vänster..!
Och skulle vi inte komma rätt på första försöket kan vi ju alltid stanna folk på gatan för att fråga om vägen.
Jag och A gjorde nämligen det när vi skulle hitta till Gokartpalatset i Sjöstaden. Vi stannar bilen, A hissar ned rutan på min sida och jag hojtar "Ursäkta..?!" till en man som går på trottoaren.
Mannen börjar titta både upp mot hustaken och ned i marken för att lokalisera min röst. Han är BLIND, så klart (!)
A och jag tittar på varann och gestikulerar att hur faan tar vi oss ur det här?! Man kan ju liksom inte bara skita i att säga nånting och tyst köra därifrån, men hur ska han veta vart det ligger? Vet han ens var han är..? A försöker rädda situationen genom att ropa "Hallå?! Vem som helst..?" men de andra fotgängarna låtsas inte höra.
Så jag var ju tvungen att ställa frågan som att jag absolut inte har några fördomar om hans lokalkännedom. Och visst kunde han peka ut åt vilket håll vi skulle köra, det var ju i alla fall en början.
Att vi sedan var tvungen att stanna ännu en pedestriant behöver vi ju inte gå in på. Inte heller att denne lyckades leda in oss så att vi körde på en lång gångväg. Gångväg är genväg, mina vänner!
Make me over.
Har precis bokat tid hos den enda jag låter röra mitt hår - Yvonne. Det var kul att testa att bli lite ljusare igen, men nu börjar jag verkligen sakna mitt lite mörkare slingade hår. Ajöss orangeblonda Emmah!
(Det gick inte att få med det orangea, men ni som har sett mej IRL vet. Jag vet att ni vet.)
Nu ska jag snart åka till mamma och pappa på Söndagsmiddagen. Men först en sväng förbi centrum, ska försöka tjata mej till en GPS. Jag behöver verkligen en nu när jag ska hitta till Sunne nästa vecka. Kartor och skyltar är sååå 90-tal, är de inte?!
Ps. Det här kommer jag ta tillbaka när jag inser att jag inte kommer att få en GPS. Kartor är super om man har en bra kartläsare i passagerarsätet. Sandra, jag hoppas du är grym! ;) Ds.
Where the wild things are.
The Arcade Fire - Wake Up:
Det här ger mej shivers down my spine!
Hallon, blåbär och gubbar.
Jag och GB-gubben har mer gemensamt än man kan tro. Vi har likadana byxor och båda älskar att bada!
Det finns ju inget bättre än att vara nyduschad, ha på sej GB-pyjamasbyxorna och sitta och plugga en lördag. Ju mer jag tänker så kanske jag en vacker dag börjar tro på det själv. Men byxorna gör det faktiskt "lekande lätt" att läsa om latissimus dorsi, erector spinae och triceps brachii. Det måste vara de härliga färgerna. I'm such a baby.
Lite besviken på MTV som sänder mina absoluta favoritserier, en efter en. Det är jävligt svårt att stå emot frestelsen, jag kanske helt enkelt bara ger efter... jaaa, det gör jag!
Ni vet märket Cacharel? Igår överraskade M med ett innovativt sätt att uttala det på: "Jean Kjell". Jag säger som Fredrik Värsta språket Lindström - det finns inga regler.
Jag lär mig av mina misstag, del 1.
Efter en 6 timmar lång föreläsning i dermatologi gjorde jag en ansiktsbehandling på min gamla Mallispolare Jeppe. Detta resulterade i att vi skulle ta "en öl" med E på Söder. Som i sin tur resulterade i ett maratonlopp av Möta-upp-vänner på Götgatsbacken. Några tippade, några väldigt otippade... :)
Men det är några saker jag måste få klart för mej själv:
1. Back to basics; Ät middag, människa! 15 öl på tom mage är en dålig, dålig idé.
2. Säg aldrig till någon att du har träffat Arne på Tallinnkryssningen, risken finns att du förlorar en kompis.
3. Grodan Sergel - not for you!
Gaah, mitt huvud har gått sönder lite grann och jag har varken plåster eller huvudvärkstabletter hemma för att laga det. Så jag ska gå ut i solen och få lite ljusterapi nu istället, good times.
Tjing!
Genius.
Jag har helt missat I en annan del av Köping. Varje söndagsmiddag tjatar pappa hål i huvudet på mej om "den där Tobbe", så förra veckan fick jag nog och gick in på TV4 play för att få det bekräftat - Tobbe är ju ett geni.
"Vad kostar den där - 1000 spänn?!"
Härlig inställning, tycker jag. Antingen är det så att ingenting är omöjligt för Tobbe, eller så är han rentav född med blått blod och ett badar i en pengabinge tillsammans med Joakim von Anka. Vem vet?
I det här programmet finns det mycket vi borde anamma;
* Lindas tonårsförälskelser som får henne att fnittra obehärskat och skaka med sin hårt knuta tummen-upp. Hon går runt på rosa moln när hon och Mats har "blivit ihop" trots att han knappt tittar åt hennes håll och tycker att det "är väl okej" att hon är kär i honom. Snacka om tacksam och kravlös flickvän!
* Micke håller tal så fort en möjlighet uppenbarar sig - typ när alla sitter samlade vid middagsbordet - trots att han bara kan två ord; "pappa" och "kärlek". Det finns inga begränsningar utom de du sätter själv, liksom.
* Den lilla killen Tobbe jobbar med (har aldrig uppfattat hans namn) är sjukt snabbtänkt och kan rabbla upp hur många uttryck som helst på en lat person; Tobbe i det här fallet. Och trots att Tobbe mest svär åt honom är han jätteglad över att de är, som han uppfattar det, bästa kompisar.
* Mats, som är besatt av bilar, har börjat övningsköra trots att många har avrått honom från att ens försöka. Hans föräldrar bland annat. Kör, bara kör säger jag!
Och så har vi Tobbe. Jag tror inte att det finns så mycket att ta efter där mer än att han sprider glädje. Detta trots att han svär mer än han faktiskt säger något annat ord, tycker att precis allt är "åh, fy fan vad äckligt!", ständigt har ont i en eller flera kroppsdelar på samma gång och dricker kaffe när han inte svär. Ni kan ju tänka er hur mycket kaffe det blir.
Jag älskart!
Gult är inte alltid fult.
Men NU tror jag äntligen att jag är dom på spåret, sprickjävlarna! Att jag inte har kommit på det tidigare. Hemligheten, som jag passade på att köpa upp mej på när jag var i New York, heter Carmex. Jag hade läst om den och den gör verkligen underverk på nariga läppar! Och nu när jag tittade lite närmre på den står det ju faktiskt "for-cold-sores" rätt stort på burken. Cold sores = munsår.
Jag har precis lagt på ett tjockt lager i vardera mungipa och whataya know - det känns redan miljarder gånger bättre! Jag är i himlen om det här går vägen, himlen! :) Håll tummarna!
Men vet ni vad det bästa av allt är...? Jag hittade faktiskt Carmex på Willy's i Älvsjö av alla ställen. Carmex åt folket!
Små cyklar som drar omkring...
Jag är livrädd. Min gravt störda syster och Sonny busringde precis till mej.
Till saken hör att Sonny precis har lärt sej "Små cyklar som drar omkring de hörs nästan ingenting, lite rassel och lite pling..." på dagis och har gått omkring och sjungit den hela helgen. Den här s.k. "barnvisan" skulle passa in i vilken skräckis som helst med sina dunkla toner i moll.
Så jag sket precis knäck när de ringde från dolt nummer och spelade upp den med förvrängd gubbröst varvat med Sonnys röst. Väldigt skräckfilm a la små-söta-barn-som-sjunger-medan-speldosan-spelar. Brrrr, det finns inget värre..!
Äntligen har jag en anledning att köpa en röstförvrängare på Teknikmagasinet. Om vi har busringt professionellt tidigare - hur swell kommer det inte bli nu!?
Rosa är inte gulligt.
Vad tror ni, är det dags att klippa sej när man tar hårtofsen ur barret och håret stannar kvar på exakt samma plats??
Den här veckans tre första dagar är klassen på kurs på Dermalogica, så uppfriskande! Vi har visserligen bara pumpats i en massa försäljningsprodukter och ingredienser idag, men vi ska få jobba lite praktiskt så småningom.
Och det rosa laget (jag och Sandra) vann frågesporten, så vi fick välja tre små produkter var! Vi som älskar Dermalogica var ju inte ett dugg besvikna över det. Trevlig tävling det där! Bästa idag!
Nu har jag flera timmars jobb framför mej. För den som vill störa finns jag på msn! :)
how we roll.
Gud vilken rolig kväll det var igår! 
En förfest är liksom ingen riktigt förfest utan rugbylyft...
Bamse är mångkulturell.
Precis innan jag började plugga jobbade jag på förskola.
Man vet att man jobbar på en förskola i förorten när man spelar Bamsebingo, pekar på en bricka föreställandes Teddy som läser en bok, frågar "Vad gör Teddy?" och får svaret:
- Han läser Koranen.
Vissa dagar mår man kuk.
Så här hade hon sammanfattat sin dag igår:
Såna dagar har man ju faktiskt också, eller hur? ;)
Detta påminner mej om min kusin Felicia som är två år yngre än mej. En gång när vi var små satt vi i köket på vårt landställe och ritade böcker. Felicia gjorde en bok om någon stackare som låg på Kukhuset. Jag förstod aldrig varför alla vuxna tyckte att det var så in i bengen roligt att hon hade skrivit sjukhus med "k" istället för "sj"!
Rätta mej om jag har fel, men jag tycker att det låter som ett ganska trevligt ställe att vara på.
There's only one book and it's not the bible.
Men för några år sedan läste jag en bok utan att ens lyfta blicken från den och som totalt fastnade i mitt minne och i mitt hjärta; Flickan från ovan av Alice Sebold.
Den handlar om en 14-årig flicka som blir våldtagen och mördad men som från sin utkiksplats bland molnen följer familjens sorgearbete och jakten på mördaren. Den är så gripande och ni bara måste läsa den pronto, babes.
För att snart är det dags för något jag har väntat på så länge, något som har tagit så många år att göra och som inte kommer en dag för tidigt; en filmatisering av denna bok. Det är ingen mindre än Peter Jackson som har regisserat, ni vet han som har gjort filmer som Sagan om Ringen-trilogin. Det är ju som uppdukat för succé! Så spring till bokhandeln, åk pulka till bibblan, sno den av grannen - skiter i vilket - se till att ha läst ut den tills biopremiären går av stapeln den 2 april!
Crazytalk.
Åååhh, underbara torsdag. Har precis kommit hem efter en trevlig, men o-så-jobbig (!), runda i Högdalens centrum med Olga. Det känns lite exotiskt att gå där, de har små butiker med krimskrams i varje hörn.
Bloggare som faktiskt tjänar pengar på sina bloggar lägger upp bilder på dagens shopping. Det är allt från Bottega Venetaväskor till kläder från Topshop. Saker de bara måste ha. Cravings.
När man kan "råka komma hem med något" varje dag. När man faktiskt har en lön.
Tro mej när jag säger att; jag har också cravings, megastora såna. Men tack vare superomständiga CSN och min låga studentinkomst kan jag inte bjucka på såna lyxiga utsvävningar.
Dagens shopping, straight from the Highvalley market:
En nyckelring till bilnyckeln. Mitt glittriga E som tidigare har dinglat bredvid nyckeln gick sönder, så jag behövde den. Och tur att det står VW på den om jag skulle glömma vad jag har för bil. Och den har en lampa.
Allt detta för bara 15 kr...
CSN, snälla lyssna på mitt crazytalk och förstå att jag verkligen behöver mina pengar. NU!
Nu kan jag fortsätta med de viktiga grejerna, men först ska jag avreagera mej lite på Wii.
Någon åt upp min tid.
WTF?!? Vem åt upp tiden..?
Jag är iaf jättelycklig att Dermalogica ringde mej idag och frågade om jag vill sommarjobba där. Ehh JA!!! :)
Chraa!
Fabulösa fyran har precis bokat biljetter till Hoffmaestro på Annexet i mars!
Indianhatten är redan på. Det ska bli jättekul att se om de fortfarande håller måttet sedan tillskottet i familjen...
Imorgon ska vi träna våra mimiska muskler i ansiktet med hjälp av elektroder. Ska köra järnet på Jessica, she's in for a treat! Och jag med, jag vill skratta lite åt ansiktsryckningarna. :)
Jag kommer känna ett stort behov av att ropa "Clear!" innan jag sätter dit elektroderna i ansiktet på henne. Som i sjukhusserier ni vet.
Gud är så himla förutsägbar.
Jag har haft världens sämsta hårdag idag. Vi snackar risigt svinto som är så fett så att det har antagit en väldigt oacceptabel nyans i färgskalan. Hår man skäms över på vägen hem. Hår jag sitter och skäms över här hemma i min ensamhet.
Det är dagar som denna man vet att man blir straffad för sina synder. Mycket riktigt, Gud hade minsann planerat för mej...
För första gången har jag inte sällskap av någon från skolan utan kommer ned till Fridhemsplans tunnelbanestation och går nästan in i min första kärlek som jag inte har sett på typ 10 år. Som inte bor i Stockholm. Som inte skulle ha varit just där.
Jag hoppas och tror inte att han såg mej. Eller mitt orangea hår.
Visst är det typiskt?
Jag måste börja använda mössa dagligen...
Härligt bagage.
Mina föräldrar har ett stambyte på ingång, så de rensar för fullt där hemma och passar som vanligt på att skicka med mej ännu lite grejer som jag fortfarande inte har fått med mej sen jag flyttade hemifrån för en herrans massa år sedan. (Helt sjukt vad man vad mycket grejer man har samlat på sej under åren! Det finns liksom inget slut på det här materiella flödet mellan mina föräldrar och mej. Hjälp.)
Är det nånting som jag alltid tar emot med öppna armar så är det foton, keep them coming! Som det här kortet på mej och storasyster t. ex. Det fanns alltså ljusglimtar då vi kunde hålla sams. ♥
Nä nu ska jag ta mej i kragen och krama kudden en gång för alla. Night!
Zombified.
Det jag gillar med söndagar är att jag ogillar dom så mycket att det känns okej att bara slappa sej igenom dom.
Jag kom hem sent i natt/tidigt i morse - beroende på om man väljer att vara positiv eller negativ - och behövde därför sovmorgon idag. Jag låg som fastklistrad i sängen fram tills det började brinna i knutarna och jag var tvungen att springa upp och tokstressa i duschen, skita i allt vad uppiffning och smink heter men för all del åtminstone klä på mej för att hinna i tid till den heliga söndagsmiddagen hos föräldrarna.
Det roligaste som hände idag; det var moddigt på vägarna så att det gick att sladda lite med bilen. Wooohoooo!
Det är på den nivån jag nu sitter här och försöker plugga. Det går sisådär med det. Det är ju mycket roligare att ta kort på mej själv med webcamen. Så roligt att jag bjuder på den här osmickrande bilden: 
Det börjar synas att man närmar sej 26. Jaja, jag är inte rädd för att åldras: kom an bara!
Gårdagen i all sin glans: Vin. Papper & Penna. Vin. Skakade järn. Taxi. Förfest hos Slitzbrud. Wine spritzers. Uggs. Taxi. Laroy. Drinkbord. Dans. Fotas. Röda hängslen. Crowded. Psyk. Drink. Dans. Max. Snusdosefotboll. Promenad.
Over and out!
Tidsfördriv.
Peroni och jag väntar på att tiden ska gå lite snabbare så att jag kan åka in till stan och möta upp tjejerna för lite vin på söder.
Ha en underbar kväll!
Paparazzi.
Det känns rätt olagligt att fota folk hur som helst. Gärna i smyg. Men vi såg Johnnie T:s dubbelgångare på Kreta och längtade hem lite grann.
Nu hade jag gärna legat på stranden med en Corona i handen... eyeyey!
Mina röda läppar var jättefina igår tills efter middagen. Då kom jag på varför jag inte gillar läppstift; läpparna blir ju galet torra! Jag tror jag ska ringa min läppstiftsguru Olga och fråga hur man kan avhjälpa detta. Ingen jag känner använder läppstift som hon! Där kan vi lära oss ett och annat, tjejer. ;)
Red is the new black.
Enligt en undersökning gjord av tidningen Glamour är rött läppstift någonting killar finner osexigt på tjejer. Tur att man inte bryr sej..! ;) Kanske slänger av mej trosorna och letar fram nätstrumpbyxorna när jag ändå håller på.
Jag brukar äta middag med min mamma varje fredag, det är bland det mysigaste jag vet!
Idag vet vi inte om det blir hemma hos henne eller på restaurangen. Det jag vet är att jag bra gärna skulle vilja testa den här på henne ikväll:
Något att komma med.
Onödig lyx när den är som bäst. Nu kan jag äntligen sitta framför tv:n och surfa samtidigt. Som jag har längtat.
Ska jag vara helt ärlig är jag totalförstörd efter omänskligt många tacos och en öl på det. Känner mej lite som killen i 7even som fick statuera Frosseri. Min mage påminner nog lite om hans också. Svullen, seg och alldeles, alldeles... underbar. Det är jag i en liten ask.
... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ... ...
Jag hade med andra ord inte så mycket att komma med. Bloggvärlden måste vara det enda stället man kan komma med något när man egentligen inte har något att komma med... Sweet!
När vi lackade varandras naglar i skolan idag gjorde Sofia oväntade läten här och där. Sjukt roligt. Väldigt enerverande med tanke på att vi satt med tungan rätt i mun och med sikten inställd på den perfekt lackade nageln, men fortfarande sjukt roligt.
Senare kröp det fram att det var Björns singeltjut hon anammade. Nice touch, säger jag! :)
Oops, I did it again...
Biblioteket driver in pengar i äkta maffiastil. 
Lånar man böcker där och råkar glömma lämna tillbaka dem i tid, eller ens alls, skickar de inte en enda påminnelse. Efter 85 dagar (!) får man en räkning på flera hundra kronor.
Det är som att de vill att man ska glömma att lämna tillbaka böckerna så att de kan tjäna en massa kosing.
Jag kan iaf tycka att de borde vilja ha tillbaka sina böcker i tid istället, så att andra låntagare kan ta del av dem?
Det här är alltså andra gången jag gör samma misstag. Jag lånar bara böcker till skolarbeten. När jag har använt dem färdigt gömmer jag dem antingen längst ned i min annars så organiserade skolhörna här hemma eller längst in i skåpet i skolan.
I min lista över 2009 borde jag lägga till att biblioteket var en av de grejer jag lade ner mest pengar på under året. Konstigt.
Så klasskamrater; jag hoppas vi alla (jag inkluderar mej själv) ser det här som en läxa.
Hittegods.
Jag är sjuk. Ensam, ynklig, uttråkad och frusen.
Tack vare illamåendet kunde jag inte gå upp ur sängen på bra många timmar, så när jag ändå låg där öppnade jag mitt nattduksbord för att se om där fanns något intressant. Och det gjorde det. 
Den här Cafétidningen har legat där i över ett år. Jag minns att jag själv har köpt den. Men jag försöker verkligen minnas av vilken anledning, vilken rubrik som föll mej i smaken.
Knogar av stål? Japp, det måste vara den! 
The day facebook died.
För någon dag sen såg jag att en vän på Facebook hade gått med i nån applikation där man kan se ens besökare.
Själva meningen med Facebook ÄR ju att man ska kunna stalka hur mycket man vill utan att bli påkommen med fingrarna i kakburken.
Jag är skitförbannad...
Ont, det gör ont.
Jag har så fruktansvärt ont i kroppen. Det finns tre teorier om varför:
1. Jag är ett oroligt småbarn som inte kan sitta still flera timmar i sträck i en skolbänk.
2. Jag har en jobbig inflammation på intågande.
3. Jag sov bara 3½ timmar inatt. (Det är ett gigantiskt kliv från att snitta 12 sömntimmar per natt.) Jag hade insomnia. Det gick bara inte att somna. Satte på Sopranos och försökte bli trött, men jag såg flera avsnitt med uppspärrade ögon.
Så här låg jag i mörkret. Slår man upp Insomnia i en uppslagsbok får man antagligen upp just den här bilden. Det är så det känns.
Oh, behave.
HÄR hade jag hellre haft bilder på tjejerna från gårdagen, men jag är inte säker på att ni skulle godkänna dem... ;)
Gårdagens kväll spenderades hemma hos M med trevligt sällskap, Let's Dance och vin. Vi var 6 tjejer och det skulle bara vara en lugn hemmakväll, men när en i sällskapet börjar spy efter midnatt undrar jag vad som gick snett? ;)
På tunnelbanan hem (ingen taxi här inte, jag har blivit så duktig - till min mammas stora besvikelse) träffar man ofta på riktiga original. På gott och ont.
Igår stoppade en man/gubbe mej och A och pratade osammanhängande och knaggligt på engelska. Vi svarade så gott vi kunde, prickade säkert rätt varannan gång. Sen säger han plötsligt "Can I say hello again??" Vi stod som två frågetecken med vidöppna munnar och fattade absolut ingenting. Kuggfråga? Fel svar kan ju innebära en kula i huvudet.
Så vi la benen på ryggen och sprang därifrån.
Nästa tunnelbaneraggare haffade mej när jag senare satt själv på tåget. Även han pratade engelska. Han hade letat efter en efterfest. Och nu när han och jag började prata kanske jag kunde ha en? Inte? Nehe, men du kanske vill åka till Nigeria nångång? Och vi kan väl höras? - Här är det ingen idé att säga nej, så jag tog hans. Jag låtsasknapprade lite på mobilen och frågade efter hans namn. - Obehay. Oh, behave! sa jag, men det tyckte han inte var det minsta roligt.
Idag har min eftermiddag i mina ögon varit helt perfekt för en dag när man är seg, skakig och bara vill mysa. Det var The Hills-maraton i flera timmar på MTV. Det, mina vänner, är lycka i en liten ask!
Inspiration.
Precis vad jag behövde höra.
Mitt tvättberg går dessvärre inte att ignorera längre. Det går inte ihop, hur mycket jag än tvättar minskar inte högen?!
Frida, har det med dej och din voodoodocka att göra?
Cruisin' down memory lane.
Vi går ju mot ljusare tider. Snart sommar. Äntligen på väg!
På Spotify hittar man ju gamla godingar man inte har dammat av på några år. Som Håkan Hellström, t. ex.
Jag är ett gammalt Håkan-fan.
Jag fick hans första album "Känn ingen sorg för mig Göteborg" av Erri på min 17-årsdag. Jag blev överlycklig. Gud, vad jag har lyssnat sönder den skivan. Gråtit till skivan. Skrattat till skivan. Festat till skivan. Sovit till skivan. Och framför allt sjungit med till skivan. När alla andra ratade honom har jag till och med fått mina föräldrar att pumpa lite up tempo Håkan i bilen, och gilla det.
- Kids, don't try this at home! -
När jag var 17 var jag kär i en kille som bodde i Hedemora. Jag och E åkte upp en helg på hösten som en överraskning. Men det vi inte visste var att killgänget hade åkt till Gävle för att festa över helgen. "Jävla Gävle" kunde inte sägas för många gånger när vi var strandsatta vid en mack i hålan Hedemora och skrålade "Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt"...
- Kids, don't try this at home! - 
Och en till sak som har satt djupa spår i mitt hjärta; Hultsfred 2001...
När man är 17 år och kär, på väg att åka på första festivalen tillsammans med Erri, pojkvännen och grabbarna, ens musik-Gud ska spela och man är i extas av förväntan - då är det ganska jobbigt att falla på mållinjen med Hultsfredbiljetten i handen. Ja, jag blev dödssjuk natten innan vi skulle åka. Det är inte många gånger jag har gråtit så mycket som den timmen ZTV visade Håkans spelning live från Hultsfred. Verkligen förstörd och otröstbar.
... Men det jag ville komma till var att:
1. Trots den härliga snön längtar jag efter ljumma sommarkvällar och sol!!!
2. Med lite Håkan i vardagen kan vi alla få känslan.
En dag med Sonny.
Sitter hemma hos Sonny och känner mej rastlös. Han är helt inne i Disney XD. Lite smått okontaktbar.
Jag kom hit med taxi klockan 8 imorse. Vi har ätit frukost, tittat på TV, borstat tänderna och klätt på oss. (Okej, allt det här gjorde jag ju självklart hemma, förutom att äta frukost!)
Snart ska vi åka in till stan. Vi ska hälsa på pappa på jobbet och förhoppningsvis få något i magarna innan vi åker till Cosmonova och ser Deep Sea. Det ska faktiskt bli riktigt kul, jag älskar havet och undervattensdjur!
I min rastlöshet passade jag på att titta på syrrans bilder på datorn.
Jag ♥ Sonny.
Nu ska vi åka! Tjingeling! :)
Speedracers.
Vi var på Stockholms största gokartbana (?) i Hammarby Sjöstad.
Förutom ett företagsrace och två killar som stod på tur före oss på tur så var det helt folktomt, hur lyxigt som helst! Så jag och A fick banan helt för oss själva. Det var nog tur för alla andra, vi var livsfarliga på banan. Ni kan få spekulera själva i huruvida vi var bra eller dåligt livsfarliga...
Innan vi körde fick vi en genomgång i regler på banan. Det fanns ungefär 10 olika färger och mönster på flaggor som kan hissas upp om man har gjort ett snedsteg. "Om jag visar upp gul/röd/grön flagga..." - hur många somnade? Hur många kommer ihåg? Hur många är färgblinda?!
Jag måste tyvärr erkänna att A var nästan 2 sek snabbare på våra bästa rundor. Skit också! Jag kräver revansch.
Efteråt åkte vi hem till A:s mammas lägenhet för lite vin, Paradise Hotel och på tok för många jordnötsringar. Det var jag, A och Casper. Vi lånade Casper till en liten imitation av en hund på andra sidan jordklotet som gillar Schmacko's. Coolt att han kan engelska, förresten! Schysst partytrick...
Hudterapeut-turken.
Här är originalet:
Och här är en av parodierna. Hemskt obehaglig, btw:
Nu har turen kommit till oss. Mina härliga klasskamrater H och F mms:ade den här filmen till mej en tråkig dag på praktiken. Den är helt fantastisk.
Jag gissar på att dom inte hade en så händelserik dag i skolans reception dom heller! ;)
Tack tjejer! Hoppas jag får leva trots att jag lade upp den här filmen... ni har ju ett jävla temperament som synes! ;)
Lite trasiga, och knasiga...
Känner mej lite så här faktiskt. Worn-out.
Jag kommer ihåg en dag under praktiken när jag sov längre än 12 timmar i sträck. Det är ingen ovanlighet these days.
Det måste vara direkt livsfarligt att vara lite ledig, jag tror det är dags att speeda upp saker och ting igen!
Idag har jag lite jobb att skriva, kanske en promenad till Skogskyrkogården med mamma och ikväll ska det åkas gokart. Perfekt tisdag!
Trying hard to make them play.
Här skulle jag vilja vara precis just nu. Med en öl i handen, vännerna och en eld. Good times.
Adrenalina!
Fick ett huge craving efter äventyr! Det känns som att dagarna efter julafton har fastnat i Karlssons Klister.
Jag lade fram gokart som förslag på lite adrenalin. Jätteroligt, det gör vi! tänkte vi tills jag kollade upp vad kalaset skulle kosta - 100 kr för 8 minuter, det är vad jag kallar bra timpenning! Kanske ska bli gokartbil när jag blir stor.
I Dalarna har de alla möjliga leksaker på tomten. Varför kan jag inte komma ihåg att köpa fler såna här leksaker? Va?
Så frågan är: känns det lyxigt för en student att betala dessa dyra minutrar för lite spänning eller är jag förpassad till pulkabacken?
Lärare sökes till Norrland.
Det finns en sak jag undrar över. Ibland när jag läser folks fotokommentarer eller inlägg på Facebook får jag krupp. Det handlar om folk med breda dialekter. Vad händer på svensklektionerna i Norrland t. ex? Lär man sej att skriva "dä ju jag" istället för "det är ju jag" eller är det bara så att det är för stora dialektala skillnader att de helt plötsligt inte ens kan skriva på svenska längre..?
Ni som pluggar till lärare, jag vet några stycken - kan inte ni ta det här på allvar? Ni behövs ute i landet. Få norrlänningarna att förstå att de är en del av något så mycket större. Tack!
Missförstå mej inte - jag älskar dialekter och jag älskar alla uttryck som betyder helt andra saker än man är van vid. Som Jessica som säger "stygg" istället för "ful". Det kan ju bli fel på så många sätt! :)
För att inte tala om Sofias härliga tungvrickare. Jag gillar Värmland.
Idag fick jag bastning av Sonny att han inte syns mer på bloggen.
Förra sommaren fick han ett ryck och skulle leka Moster Emmah. (Jag lovar, jag vet inte när han har sett mej i stringtrosor men det är inte första gången han säger att jag har såna trosor!) Han lånade mina skor och stoppade in fillingarna mellan skinkorna och vips vaps! Ja, det är ju jag!
Be careful what you wish for 'cause you just might get it! ;)
New years.
GOTT NYTT ÅR..!!
Nyårsafton firade jag med mina allra bästa vänner! Till middagen var vi 10 personer och efter tolvslaget ramlade det in några fler. Det var en superkväll, det här bådar gott för 2010!
Med stor besvikelse tittade jag på mobilen idag och såg att jag bara har lyckats dokumentera kvällen i 10 bilder. Alla bilder var från middagen. Alla bilder var sjukt oestetiska.
Men när man är i sitt esse och har som roligast vill man ju inte gärna missa nåt genom att leta fram mobilen (som ju dräller runt värre än själv på festen), lyckas få bort linsskyddet, försöka fånga det rätta ögonblicket och dessutom vänta på att blixten ska hitta rätt i mörkret och så... missar man ögonblicket i vanlig ordning.
Den sista bilden är på min klänning, om ni undrade. För jag undrade.
Jag sov till 16 idag, det var en välbehövlig sovmorgon vill jag lova. När jag vaknade var jag så hungrig att jag på riktigt trodde att jag skulle dö. Och så röjde jag runt i både kyl, frys och skafferi för att hitta att det enda ätbara vi hade hemma var pastahjul.
Den 1 januari är i alla fall inte jag sugen på pasta (alldeles för lite fett!) så jag ringde till US Pizza för att göra en skamligt stor hembeställning för en person. Jag rabblar upp allt jag vill ha och sen säger den elake pizzabagaren att "vi åker inte ut för bara en pizza idag!" ?%&"#)#%¤/Q(?"")((¤..!!!
Min stackars P har har jobbat idag. Och så har han inventering till 22 (jättesnällt att lägga inventering den 1 januari, verkligen! Det är skottpengar på såna chefer...)
Jag är alldeles till mej i trasorna över att P ska komma hem för han har lovat att ta med sej en hummer till mej. Now that, folks, is what I call a hangover feast! Jag kan äta hummer alla dagar i veckan. Det kanske är något jag kommer att kunna göra 2010?
Puss och all lycka!
