.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Om vi hade bott i Jersey hade vi sett ut såhär. Vi hade gått till nån trashig skönhetssalong minst två gånger i veckan för att bättra på fejkbrännan, fixa naglarna och vaxa ögonbrynen. Och vi hade jobbat sisådär två dagar i veckan i en butik på strandpromenaden som säljer t-shirts med töntiga guido-citat på. Och vi hade slagits med knytnävarna och dragit varandra i löshåret så fort någon hade skvallrat bakom vår rygg.

När jag växte upp var jag livrädd för tjejer som slåss. (Lustigt nog bara tjejer. Jag har alltid och går alltid emellan bråk mellan killar eller slagsmål på stan. Det ligger väl nån falskt invaggad trygghet i att "tjejer inte slår killar".) Jag är en let's-hug-it-out-tjej och har faktiskt skonats från att hamna i slagsmål - trots att jag växte upp i ett kickerstätt Dalen och en period hängde mycket i Skarpnäck. Det är typ som att be om stryk serverat på ett silverfat.

Däremot har jag varit djävilusiskt nära på att åka på stryk några gånger i mitt liv. Förutom en massa tomma hot och rykten om att "dom ska ge er stryk för att ni pratade med deras killar" har det varit minst två gånger jag har konfronterats öga mot öga med vevande nävar.

Mitt första möte med slagsmålssugna tjejer var på kollo. Jag var 12 år och lekte antagligen fortfarande med Barbiedockor. Mitt bland alla hajkbananer och femkamper skulle vi till ett närliggande kollo en kväll och det var disco som stod på schemat. Kul! tänkte vi. Där kunde vi ju spana in deras killar, dansa tryckare och dricka saft. Om vi hade tur fick vi äta godis också.
Det vi inte visste var att vi hamnade på det stökigaste kollot på hela Barnens ö. Om dom samlar alla barn och ungdomar som har hamnat lite snett på hemmaplan på ett och samma kollo så var det just det här.
Nästan direkt när vi kom dit blev jag och mina kompisar påhoppade av ett gäng äldre tjejer från det nya kollot. Dom ställde sej som en mänsklig vägg framför oss och sa att dom skulle slå sönder oss. Jag tror att det var på grund av våra kläder. (Det här är svårt att tro för er som inte är av samma årgång som jag själv, men på den här tiden var huvtröjor av märket Champion och Filaskor det mest åtråvärda en ungdom kunde tänka sej.)

Vi blev totalt vettskrämda. Vi visste ju inte hur man slogs. Slår man med knytnäven eller handflatan? Vilken kroppsdel ska man sikta mot? Vem börjar? Hur ont gör det i handen? Hur ont gör det i huvudet?
Än idag tackar jag Gud för att kickerstjejerna var bättre på att prata än på att göra slag i saken - min insats i det slagsmålet hade varit allt annat än ärorikt.

Det var väl någonstans efter den här incidenten min slugger-pappa lärde mej hur man skallas. Ja, alltså hur man ger någon en dansk skalle. Så kom an den som törs!

Japp, mina lår går ihop och japp, jag har blå tår.

Vi lever i en tid då bloggerskorna är gudinnor som sätter normen för hur man ska vara och för hur man ska se ut för att vara okej:ad. Jag blir så djävilusiskt arg när jag ser att Kissie, som innan alla ingrepp var en fin och frisk tjej i sina bästa år, opererar sej åt höger och vänster (oh nej, det är inte bara dom "vanliga" bröst- och näsjobben - här snackar vi operera bort 2 centimeter fett mellan låren och på gäddhänget) och lägger upp matdagböcker som enbart innehåller barnmatsburkar i olika smaker. Barnmatsdieten, om ni känner till den - wtf?!
Jag undrar mest vad det är för fel med gymkort och bra mat? Om man nu är en sån som vill hålla kroppen i trim och samtidigt vill må bra. I'm just sayin'.

Jag lider så med alla unga tjejer (och säkert äldre också för den delen) som följer dessa bloggar slaviskt och som knappt vågar äta för att - gud förbjude - råka förvärva lite fett på kroppen. Och som med all säkerhet sparar sin veckopeng till diverse skönhetsingrepp som "man bara måste göra". Alla har ju gjort det.

(En liten parentes med bloggerskornas inflytande ägde rum på Valborg när min kompis E hade överhört några 12-åringar på tunnelbanan som sa något i stil med: "Idag ska jag bli sååå jävla full, för det har jag sett att alla bloggerskor bli.")

Därför blir jag så jäkla glad när tjejer som Egoina drar igång en kampanj mot vikthetsen i bloggvärlden. Om jag återberättar historien rätt nu så började det hela med att hon fick ett mail av en läsare som var helt förstörd över att hennes lår "går ihop" och att hennes kroppsideal har blivit helt snedvridna efter att ha läst bloggar som Kissie, Paow och Kenza. 
Egoina uppmanar nu tjejer att maila henne bilder på sina lår för att visa att vi alla ser olika ut och just därför är helt unika och alldeles, alldeles underbara. 

Tänk vad urbota råtrist det vore om alla såg likadana ut - i sommar är det ingen som står i vassen, våga inta stranden som du är! :)

♥