Blod, svett och tårar.
Whoopsie! Jag råkade visst vara för hurtig idag - jag tränade innan jobbet. På gym alltså. Jag gick upp tidigare än jag måste för att träna.
Jag vet inte hur mycket mer jag kan förtydliga att det här inte är något som tillhör vanligheten, men det var skönt att börja dagen med lite blod, svett och tårar.
Därför sitter jag nu och hetsäter Ahlgrens bilar. Som jag alltid har sagt; balans är allt.
Mmm som i moule.
Vilken perfekt jobb-lördagskväll jag hade igår. P bjöd till middag på Akkurat och till bords hade vi några kompisar, gillart!
Hur gott är inte moule?! Vi klämde varsin kastrull lätt som en plätt.
Välkommen fredag.
Jobbhelg och pencillinkur är lika med en helg i mysets tecken för min del! Så igår köpte jag en urhärlig morgonrock för att göra det hela ännu mysigare. Jag fullkomligt älskar den.
Idag är det sol, jag är ledig och har precis druckit en massa kaffe framför datorn och snart ska jag pallra mej in till stan. Jag ska hälsa på min pappa på jobbet - och när jag ändå är i krokarna ska jag passa på att besöka en affär som råkar ligga i närheten. Eller var det tvärtom?
Happy friday!
Hur man outsvenskar en svensk.
För några veckor sen träffade jag och A en knasig australiensare på en bar. Han bor i Stockholm sen några år tillbaks och pratade hyfsad Rinkebysvenska. Han kom att berätta något jag fortfarande klurar på.
- Min kompis från Australien har bara bott här i Sverige i ett år och pratar så himla bra svenska. Han pratar så bra svenska att inte ens svenskarna fattar vad han säger. Jo, men det är sant!
Vi skrattade högt och bad honom förklara bättre. Omformulera. Tänka innan han pratar. Men vi fick samma svar och han var blodigt allvarlig.
Det här har blivit lite som rubiks kub för mej. Hur i hela friden kan man outsvenska en svensk?!?
The rainy days they ain't so bad when you're the king.
Kings of Leon kommer till Peace & Love i sommar och KOL-groupie som jag är laddar jag redan nu. Jag lyssnar igenom alla deras 70 låtar en gång för alla och komponerar nu olika topplistor i mitt huvud.
Men att utse deras allra, allra bästa låt är råläskigt. Kanske t.om omöjligt. Jag har försökt pressa mej själv att avgöra Låten genom att tänka "om jag bara fick lyssna på en enda låt resten av mitt liv så skulle det vara..." eller "om de gick upp på scenen i Borlänge och enbart spelade en låt så skulle jag ha velat att det var...", men det verkade leda mer till ångest än till ett beslut. :)
Så jag ger er fem låtar som betyder mer för mej än andra - helt utan inbördes ordning:
King of The Rodeo
Taper Jean Girl
Woo Hoo
Beneath the Surface
Fans
Jag är slightly orolig över att de kommer att foka på deras senast släppta album på spelningen. Då är jag fucked.
Mata den samvetslösa vargen.
Om det är någonting jag verkligen avskyr så är det att behöva sjukanmäla mej. Jag gillar att jobba och när det kommer såna världsliga saker i vägen som kroniska sjukdomar så blir jag förbannad, frustrerad och fantastiskt irriterad. Trots att jag verkligen inte kan jobba så får jag ett sånt enormt dåligt samvete!
Efter flera års knaprande av pencillin i alla de former kan man tycka att någon borde ha tipsat om att äta mjölksyrebakterier i förebyggande syfte. Men neeeij, det här fick jag reda på först 10 år senare - på en kurs om hudvårdsbehandlingar. Well, bättre sent än aldrig! Nu har jag införskaffat dem och de kommer att göra underverk.
Nu - kaffe.
Det är nästan så att man får en tår i ögat.
Min bästa kund och låtsasbror Jesper avslöjade precis på fejjan att han har varit otrogen. Han har varit på ansiktsbehandling på Sturebadet i dagarna. Han hävdar febrilt att det var pga. ett presentkort och att behandlingen inte var på långa vägar lika bra som mina. (När han skrev var det inte lika välformulerat som här, men jag är övertygad om att betydelsen var densamma.)
Men när han skrev det här fick jag nästan en tår i ögat. Duktig kund!
Carrie me home.
Klipp från bästa filmen - Forgetting Sarah Marshall.
I helgen var jag ute med tre av mina närmsta kompisar, den stronga kvartetten.
Självklart är alla stora SATC-fans och vi har haft jag-vet-inte-HUR-många diskussioner om huruvida vem som liknar respektive karaktär bäst.
När vi har kört förbi avfarten Trevligt Salongsberusad för länge sen kommer nån på den snillrika idén om att utse karaktärerna en gång för alla. Häxjakten var ett faktum. En av mina kompisar utser mej till Samantha. Jo, man tackar! Jag minns inte (och vill nog heller inte veta) hur motivationen löd, men mina andra vänner var snabba med att rädda situationen genom att rösta för Carrie.
Jag vet egentligen inte vem som är "värst". Carries karaktär är ju noggrant utformad så att precis varenda liten tjej eller mogen kvinna i tv-soffan ska kunna identifiera sig med henne. Hon är lite av allt.
Jag fullkomligt älskar Carrie - så pass mycket att hon pryder en vägg i vårt vardagsrum, men jag vill hellre se mej själv som den femte karaktären i gänget i så fall.
Action!
Jag är med kamera nu, så jag har löst min bloggsituation. YOWZA YOWZA!
+ Jag kan dokumentera min spektakulära micromiljö. Personligen tycker jag att bloggar utan bilder är som chips utan dip. Om man nu gillar dip. Eller chips.
- Det känns jävligt Fred Flinta att gå runt med en gammal digitalkamera som väger upp emot ett halvkilo. Jag kommer att behöva anpassa väska efter kamera. Det säger allt.
Tacka min proaktiva syster.
När den värsta skräcken hade lagt sej efter att ha mottagit detta hot-sms skrev jag det första inlägget.
Men mest rädd är jag nog för det faktum att min syster troligtvis har lyckats åka på en räkmacka genom skolåren utan att någon har uppmärksammat att hon med största sannolikhet lider av dyslexi.
P.s. Ja, grovt skämt! Såna är vi! D.s.
New & improved.
Nu kan väl inte en endaste kotte ha missat min färgsprakande badonka-donk-donk? Nä, jag tänkte väl det.
Då kan vi äntligen byta blad. Nytt år, ny blogg. (Jag älskar nyår, för då har man plötsligt rätt att ta sej friheten att köra en nystart på precis vad som helst. Nytt år, ny...)
Man kan ju undra varför jag har haft ett sånt sinnessjukt långt uppehåll, men jag tänkte inte låta er lägga energi på att fundera över såna värdsliga saker. Det har dels haft att göra med:
1. Avslutade studier - jag kan nu titulera mej diplomerad hudterapeut. Slutspurten var krävande på alla tänkbara håll och kanter, så jag tyckte mej förtjäna lite "semester" från alla måsten utöver jobb.
De avslutade studierna har att göra med uppehållet ur två aspekter: när jag pluggade var datorn en tillflyktsort i timmar av tentatragglande. Jag skrev liksom hellre ett blogginlägg än filade på mitt projektarbete, t.ex. Hallå?!
2. Nytt jobb - jag jobbar mycket och framför allt på mycket dumma tider.
3. Jag har skaffat en iPhone - min grymma mobilkamera på 13 megapixlar och blixt är ett minne blott..! iPhone i all ära; men skitkameran gör att jag sällan kan (!) dokumentera vad jag pysslar med. Men - jag ska hitta en superlösning på problemet, var så säkra.
4. Prestationsångesten över det första blogginlägget. Det måste vara catchy, roligt och smart på en gång - tänkte jag innan jag skrotade den dumma idén och blev mej själv igen.
Årets första och tråkigaste inlägg är gjort. Härifrån kan det bara bli bättre! :)
