.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Jag har dragit igång 1000 projekt samtidigt.

Det började med att jag drog fram dammsugaren. Sen fick jag en idé om att måla fransk manikyr på tånaglarna. Då såg jag kaoset i min garderob och påbörjade en storrensning, jag har alldeles för många plagg som har hängt med på tok för länge pga ren och skär lathet! När jag sedan såg hur tomt det blev i garderoben kom jag på att jag har ett tvättberg från helvetet som tyvärr inte tvättar sej själv, så det var bara att kavla upp ärmarna och börja i valfri ände. Samtidigt som jag var tvungen att lappa igen ett par byxor som har gått upp i grenen. Och så kom jag på att jag behövde kolla upp en grej på nätet. NU. 

Så här kan det fortsätta i all evighet om jag har för mycket fritid. Jag får för många snilleblixtar helt enkelt. 

Jag har precis stekt pannkakor som värsta Pettson och Pannkakstårtan. Om det är nånting jag faktiskt kan så är det att vända pannkisar.

Nånting jag förhoppningsvis aldrig mer försöker mej på är att skriva ett blogginlägg under tiden pannkakorna gräddas. Det resulterar i den här stenhårda pannkakan på bilden. Fin, men förjävla bränd.

Jag är hemma med en huvudvärk som inte är av denna värld. Vet inte om det är mitt straff för att jag vaknade oförskämt pigg och inte det minsta bakis efter fyra timmars sömn igår?



Eftersom inga tabletter har hjälpt (har knaprat i mej en halv karta Ipren, trots att jag egentligen helst "självläker") ligger jag och lyssnar på musik. Måste vara bästa medicinen.

Den här spelar i samma division som Voltaren:

Igår var dagen D, dagen vi har väntat på sen vi började spåna lite i höstas om hur vi skulle fira våra födelsedagar; Annas och mitt rosa födelsedagsfirande.

Ända sedan vi spikade detta event är det som att planerna har spolats ned i avloppet en efter en. Som en liten kickoff på det eviga magsåret som har börjat gro under planeringen ställde temat till det lite för oss. Vi ville ha ett ganska brett tema som kan tolkas lite som man vill - med tanke på att firandet hölls på ett offentligt ställe och folk kanske faktiskt vill kunna visa upp sej på stan utan att skämmas ögonen ur sej - så valde vi temat rosa, en färg vi båda älskar.
Det var ju bara den lilla detaljen att affärerna inte säljer rosa kläder längre. Rosa är så himla förra året! Rosa är utplånat och kommer kanske att komma tillbaka om sisådär två veckor när vi inte kommer att vilja veta av rosa längre. För att vi är bittra över att rosa gömde sej när vi behövde denne som bäst. Rosa is dead.

Men trots detta hade alla slagit på sin vassaste kreativitet och kommit på en lösning. En kille frågade jag om varför han inte hade något rosa på sej, då drog han ner byxorna till knäna och flashade sina rosa stringtrosor i spets. (Det var iofs mer läskigt än tacksamt!)

En annan stor grop i vägen var snöovädret som gjorde att många fick superlånga resvägar och det tråkigaste av allt - min Sandra var strandsatt hemma! :( Vi kunde inte ha valt en sämre dag att ha festen på med tanke på vädret.


(Jag var inte jätteflitig med kameran. Jag har inte ens tagit en bild på mina närmaste vänner. EFTERLYSES: bilder från kvällen!)

Men. Men. Men - efter regn kommer solsken. Kvällen blev riktigt lyckad med god mat, massa goda drinkar, massa rosa shots, dans så att svetten lackade, finfina presenter och det absolut viktigaste av allt - alla härliga kompisar som kom och gjorde kvällen till Kvällen. Tack så mycket..! ♥

Och efterfesten ska vi inte prata om. När klockan är sju, solen skiner och alla drägg har somnat i samma säng och man verkligen vill hem och sova för att fötterna värker, sminket har smetats ut över hela ansiktet och man har hört den lastgamla dängan "Girls talk" 1000 gånger för mycket kan man bara göra en sak: skratta och sjunga låten en gång till. 

I natt kom jag och Sandra hem från Värmland. Det känns lite som seger när precis alla hade varnat oss för att köra på kvällen; "Men det är ju så halt!", "men det ska ju bli snöstorm!","men det är ju mörkt!", "men ni kommer ju vara jättetrötta efter arbetsdagen!", "men varför kör ni bara inte hem på fredagen?!?", "VARFÖR?!"

Och ja, det snöade. Det var kolsvart. Vi blev bländade av helljus. Jag såg en inbillad älg på vägen. Sandra var nära att köra på 2 människor som promenerade i bredd på motorvägen. Jag höll på att köra på ett rådjur. Och när jag hade släppt av Sandra och hade sju mil kvar att köra i min ensamhet skrek jag med i låtarna på radion för att hålla mej vaken.

Vi tog nog guldmedalj.

Anyhow - det har varit underbara dagar på Spa. Jag tror bestämt att det var nödvändigt att jag lade ifrån mej mobilen och sket i datorn i några dagar, jag är en ny människa! Improved Emmah, liksom.
Vi har i princip bara jobbat, ätit, tränat och sovit. Det hanns även med att basta och bada bubbelpool (både inom- och utomhus) och åka in till Sunne centrum.
Och förra helgen hälsade vi på Sofia, hennes man och toksöta döttrar i Karlstad. Gud vad mysigt vi hade det! Det var riktigt härligt att få vara en del av deras familj. ♥


Selma Spa.



Sandra framför Selma på en av våra dagliga morgonpromenader.


Salongsreceptionen. I rummen här bakom utförde vi behandlingar.


Sandra och Sofia på "stora torget" i Karlstad. Rally-VM var i full gång. Men det har ni väl missat. ;)


Sofias guldklimpar.

Jag har varit jättedålig på att blogga senaste dagarna, ska försöka ta mej i kragen, kompisar!

Imorgon åker jag och Sandra nämligen till Selma SPA i Värmland och kommer att vara där i två veckor. Vi har med oss dator och uppkoppling, men jag vågar inte köra en pinky swear på att det finns mottagning i skogen!

Jag återkommer med mer info! :)

XXXOOO

Min Spotify är tillbaka, weee! För er som inte vet så tog min dator programmet för virus för några dagar sedan och på två röda var programmet borttaget och det var totalt omöjligt att ladda ner det på nytt.
Jag har varit lätt gråtfärdig av saknad i några dagar.

Skam den som ger sej, heter det ju. I ren frustration provade jag att ladda ner det igen och jävlar i min låda - det gick! :)

Så för att visa min uppskattning och tacksamhet (you don't what you've got 'til it's gone har fått en ny innebörd) har jag verkligen använt Spotify intensivt i en timme nu. Sökt på gamla godingar som ingen har lyssnat på sen det var inne med magtröjor. 
I den här vevan slank jag in på A teens och låten Halfway Around The World som verkligen minner om en svunnen tid då vi stod 10 tjejer i en ring på dansgolvet och dansade efter låtens beskrivningar. Ni vet; sjunger de "stopp" sätter man upp en hand som ett stopptecken osv. Väldigt kreativt. Man kan tro att jag pratar om lågstadiediscon, men nej - detta skedde i början av gymnasiet. Strax innan vi började ta oss in på krogen och efterlikna vuxna.

I början på gymnasiet fanns det en kille som "hette" Tårtan som fixade grymma temafester i en biolokal i Årsta. En av festerna hade Porrtema. E och jag bestämde oss snabbt för att köpa varsin t-shirt som vi skulle skriva nåt porrigt på. Jag kommer aldrig glömma hur vi i hemlighet låg på golvet i hennes pappas hobbyrum och fifflade med våra t-shirtar. På min skrev jag KÅT med stora bokstäver, E skrev PORN STAR.



Det är en sak att ha på sej denna tröja på en temafest, en annan att använda den i verkliga livet. Jag sprängde allt vad klass och finess heter och tog med min till Malta samma sommar. När jag hade satt på mej den (väldigt nöjd över klädvalet?) och var redo att gå ut för kvällen kom vår värdmamma och frågade nyfiket vad "kaaat" betydde på svenska.

- Ehh... Hello?!

Så springer ni på en maltes som säger "kaaat" vid helt fel tillfälle kan ni tacka mej.

Uppgiven.



Paniksamtal med mamma. Det var hon som var panikslagen, jag är rätt lugn under rådande omständigheter.

Imorgon är dagen D; den svåraste tentan hittills äger rum och det känns minst sagt hopplöst. Alla har drabbats av panik. Jag undrar mest över hur saker och ting kunde kännas okej igår när allt har fallit i glömska till idag?
Gud, jag ber inte till dej ofta. Jag önskar att tentan flyter på bra imorgon och att all kunskap mirakulöst lossnar och kommer till ytan och att jag presterar råbra. Om du gör det här för mej lovar jag att jag ska tänka på dej lite oftare. Nu hoppas jag att du håller din del av dealen...

Och efteråt ska jag fira med en öl. Bra morot!

Jag är helt hög på kaffe! Det kan vara en rätt skön känsla, men gränsen är verkligen hårfin. En lång cappuccino på Espresso house är likamed illamående och heroinskakningar t.ex. Men vanligt kaffe från Kulturama ger bara en skön kick, jag är pigg och hög på livet istället. Sweet!



Min syrra jobbade på Kulturamas café ikväll, så jag gick dit efter Dermalogicakursen och höll henne sällskap på en stol bakom disken. Det var jazzkväll och en massa riktigt duktiga ungdomar spelade på scenen. Jag älskar jazz, så jag myste med min kaffe, småpratade med syrran och tittade på alla härliga människor.
I de här lokalerna cirkulerar en del b-kändisar. En av dom gjorde ett mycket taffligt försök till en konversation med mej där jag satt bakom disken. Jag visste liksom inte om jag skulle skratta, gråta eller börja mucka.
Konstigt att man kan vara med på TV och samtidigt vara socialt handikappad. Det är inte för inte som denne har valt en danskarriär, uppenbarligen!

I nästa liv vill jag gå på Kulturama. Jag skulle bara ha så satans svårt att välja mellan musik och dans.