Trassel.
Jag älskar Disneyfilmer. För ungefär 2 veckor sedan tog jag med min systerson och såg Trassel på bio och jisses, den var kanoners! Det går inte att beskriva vad det var som var så bra, men jag riktigt tokdiggar den och kommer springa till affären när den kommer ut som köpfilm.
Jag beställde 3D-biljetter eftersom jag trodde att det skulle vara ett strå vassare för Sonny, men stackarn satt och fixade med dom där glasögonen värre än ett barn vars trosor skär in i skinkorna. Konstant. Och efteråt hade han skavsår på sin lilla nästipp. 3D no more.
Är det bara jag som har haft crushes på Disneykillar? När jag var liten var jag megakär i Mark i Sandybell (okejrå - inte Disney men fortfarande tecknat) och Erik i Den lilla sjöjungfrun. Men den där Flynn Rider i Trassel var bannemej en het kandidat för barncrush, så lås in era döttrar.
Jag skulle plocka dig.
Tänk att man hade en sån talang bland vännerna! Ja, hon har gjort den själv. Hallmark kan slänga sej i väggen.
Vilka härliga gratulationer jag fick... För ovanlighetens skull fick jag även brevlådepost av två kompisar. De brukar ju annars använda teknikens sätt att kommunicera på, men gammal hederlig post är grymt uppskattat! ♥
Dessutom skrev min fina mormor ett brev - även det är inte det vanligaste. Hon är mer vykortstypen.
Jag är typ världens blödigaste och hade jag vetat att det var ett walking-down-memory-lane-brev hade jag väntat med att läsa det tills jag var osminkad. Olyckligt nog stod jag lyckligt ovetandes - nysminkad - och öppnade detta brev. Så det var liksom bara att börja om från början med sminkningen igen. Men oh så fint. Brevet alltså. :)
Nä nu blir jag tokig på att jag inte har någon kamera. Efter jobbet igår väntade mina finfina vänner med både present och nybeställt vinglas på en bar i närheten. Det är riktiga vänner det. Och jag önskar att jag kunde visa hur trevligt vi hade det igår... pyttsan också!
Ikväll ska jag fira med min syster! Det händer ungefär en gång vartannat år att jag får med henne på shenanigans. Mamma har sagt åt mej att ta hand om henne. Vi snackar alltså om min storasyster som är 5 år äldre än mej.
Me so old.
Alltså herregud. Det här får nog ta och bli min sista födelsedag, för sen får ju ljusen inte plats.
Ja. Så får det bli!
Ikväll ska jag bli utbjuden på restaurang, men jag kan inte bestämma mej för vilken. Förslag?
Arkiverad.
P var hemma hos en kompis igår och ringde för att fråga vad jag gjorde.
- Jag tittar på Stockholmsnatt. (TV6:s nya satsning. Det var skit btw!)
- Vadå... på eget initiativ??? Fan, vilken cool tjej jag har!
Han vände sej om mot kompisen för att skrytsamt återberätta vad det var jag vilade mina ögon på varpå jag hör hur båda börjar skråla något om att Paulo är kung och om hur oerhört cool jag är. Då fattar jag att de tror att jag tittar på den gamla 80-talsrullen - Kungen av kungsan - och hela den där biten.
Min chans att tjäna ungefär sisådär miljoner flickvänspoäng i ett och samma drag låg precis framför mina ögon, men jag har bara inte mage att ljuga. Jag föll istället ned i facket tillsammans med alla andra ointressanta förutsägbara tjejer när jag erkände att:
- Jaså nej nej, det är ett extremt fördummande program om Pures nattklubbschef och om hur strippan Izza tjänar sitt levebröd på Club Privé.
Det låter liksom inte lika coolt. Järnspikar också.
Forgive sounds good.
Dixie Chicks blev ju utfrysta av stora delar av USA efter att frontsångerskan - på en spelning i London 2003 - sa att hon skämdes över att komma från samma delstat som George W Bush. Detta var i samband med USA:s förberedelse inför kriget i Irak.
Uttalandet ledde inte bara till utfrysning på radio- och TV-kanaler utan sångerskan fick även utstå dödshot.
Tjejerna gav inte upp utan växte sej istället ännu starkare och den här låten är ett resultat av perioden och hoten som följde.
Jag blir glad av sånt här. Det kallades "girl power", men jag kallar det hjältedåd - tjejer eller inte.
- "It's a sad sad story
- When a mother will teach her
- Daughter that she ought'a hate a perfect stranger
And how in the world - Can the words that I said
- Send somebody so over the edge
- That they'd write me a letter
- Saying that I better shut up and sing
-
Or my life will be over."
Företagsam schmöretagsam.
Det skulle ju vara just snyggt om jag skulle åka på att bli sjuk precis just nu. Jag har varit ledig idag och inte fått ett endaste dugg av vikt gjort. Enkom för att min kropp har slagit om till autopilot.
Jo, det jag har gjort idag är det att jag har:
1. Pillat i naveln.
2. Tittat på TV.
3. Pillat lite mer i naveln, man vill ju inte gärna missa något hörn.
Det känns väldigt värt att vara ledig såna här dagar (?), men jag gissar på att det behövdes. Imorgon är det min födelsedag och då tänker jag vara pigg och utvilad. En lång hederlig skönhetssömn skulle verkligen sitta på sin plats, men som vanligt så kommer jag bergis träda in i insomnia när jag faktiskt vill sova. Jag har ju trots allt typ sovit med öppna ögon hela dagen.
Good times.
Happy hippie.
Jag har precis fixat en rätt schysst gratisapp- Retro camera. Nu kan jag leka att jag lever på 70-talet, leka leka leka. Ja, jag älskar 70-talet. Om jag fick välja skulle alla killar se ut som på 70-talet, men det visste ni redan.
Har jeg stået og lugtet til en sur røv mand?
Jag får inte nog av det här klippet! EPIC.
Missi nassen.
HOFFMAESTRO – Lullaby
Jag är faktiskt ingen måndagshatare egentligen, men just nu känns det bra att det precis har slagit om till tisdag.
Och den där foundation:en (hur sjutton säger man foundation i bestämd form?) jag applicerade klockan halv nio imorse har suttit förvånansvärt bra, jag är glatt överraskad. Och jag har lite cravings på den bara för att den kostar 800+.
Goodnight New York City!
Måndagsbarn = tröttmössa.
Dricker kaffe och peppar inför en dag lång dag på jobbet. Jag ville bara meddela att jag har flytande foundation på mej idag. Det har inte hänt sedan dackefejden. Men den här har fått så sjuhuhukt bra betyg, så jag var helt enkelt tvungen att testa.
Vi får se hur den pallar trycket under dagen!
Cliffan.
Det är en himla massa födelsedagsfirande i februari, det gillar vi! (Nästa vecka är det min tur, 23:e 23:e!)
Igår var det M:s tur. På M:s initiativ var vi på Cliff Barnes, ett ställe vi inte har varit på sen "vi var unga".
Det är alltid smockfullt med folk trots att det ligger rätt avsides. Nästa gång ska jag dock klä mej i regnponcho, jag kände mej som en världskarta av olika alkoholhaltiga drycker. "Där är vin, här har vi ett stort ölglas, det här var den svindyra champagnen som inte kom längre än till min rygg..." Jag vågar inte tänka på vad min klänning måste lukta idag!
När Cliff stängde var det dags för mej att tänka på refrängen eftersom att jag jobbar idag. Helt plötsligt var det omöjligt att få tag i nån taxi, så jag tog sällskap med två random killar som skulle fortsätta sin kväll inne i stan. När de hade hoppat ur taxin utanför Berns och jag skulle fortsätta min färd hem hoppade en tjej in i framsätet.
- "Alltså, kan inte vi få åka med till Ambassadeur?! Du får sitta bredvid två snygga killar!"
Jag hann absolut inte svara, för helt plötsligt var jag flankerad av två killar sprayfärgade i guld och med varsin crazy vit peruk som kronan på verket. De såg ut som två Tarzan doppade i guld. Jag orkade inte fråga varför, jag skrattade bara inombords och önskade att någon kunde se mej då.
BSF = Blundar Som Fan!
Jag ser nu att jag har fått pappas kisande ögon när han ler.
När jag jobbade på förskola var det ett av barnen som tittade på mej med ihopskrynklad näsa och ett stort frågetecken över hela pannan och frågade:
- Emmah, varför blundar du alltid när du skrattar??
Hahaha... haha... ha. Jag blundar just nu.
Outad.
När jag är ledig är det någonting som jag alltid tar mej tid för och som verkligen jag älskar att göra. Jag sjunger karaoke framför datorn - BOOM. Där har ni det.
Mina grannar måste tycka att det är fruktansvärt irriterande att bo nästgårds med en hobbysångerska som träffar rätt ton ungefär varannan gång.
En vacker dag kommer nån flippa ur och avsluta cirkusen på drastiskt vis. Igår vaknade jag av att någon bankade och ringde på min dörr som om det tokbrann i huset. "Jahapp, this is it..." tänkte jag, men det visade sej bara vara ett paket. Snopet.
För ungefär ett halvår sen stötte vi på en av killarna i E.M.D på ett uteställe. Vi gick i samma skola när vi var yngre. När man har gått i en musikskola blir det alltid att man snackar om huruvida man har utvecklats inom musiken när man träffar sina fellow sångfåglar. E hasplade förnöjt ur sej att hon sjunger mycket karaoke på fritiden. Det bästa med hela den här historien är att hennes ansiktsuttryck gick från sjukt nöjd till ett "herregud-sa-jag-det-där-HÖGT-?!" Jag tror inte att han blev särskilt impad.
Jag var impad.
I'm onto you.
Det här är min pappa, om nån helt otippat skulle ha svårt att läsa mina kråkfötter, och det var väl sisådär ett år sen jag berättade om att han är något utav en atlet. Eller han är en jävel på att cykla i alla fall. Han tävlingscyklar, kör spinningpass och cyklar i allmänhet var han än ska.
Jag behöver inte gå in på detaljer men när jag körde mitt första spinningpass (det första utav två) så svimmade jag. På allvar. Svimmade. Jag vaknade upp i ett hörn av lokalen av att instruktören hojtade i sitt schyssta head-set: "Hur mår du där borta?!"
Till pappa vill jag nu bara säga att I'm onto you! Med min nya träningsrutin ska jag snart vara där du är!
Hur det gick med träningsvärken? Jag behöver nog inte säga så mycket mer än att jag har sovit på rygg hela natten och vaknade upp som att jag var redo att sänkas ned i likkistan. Händerna över bröstet och stel som en pinne, Dracula style. Jag har nu lyckats ta mej till datorn iaf, det är alltid nåt.
Love you, autocorrect.
Ibland blir jag helt urflippat galen på iPhones autocorrect när jag skriver sms. Det är som att den vill sätta dit en.
Men så ser jag en sida som denna och tycker helt plötsligt att det är så himla värt det. Autocorrect, I love you.
Damnyouautocorrect.com
Pee pee.
Okej.
Det där med kissande-hunden-tae-kwon-do-style var ingen lek, kära vänner. Jag har redan träningsvärk och känner mej lite smått oroad över hur det har utvecklat sej till morgondagen - eller ännu värre; på lördag.
Men det är som jag alltid har sagt: om det inte känns så har det inte hänt! Eller nåt.
Mitt och E:s betyg från PT:n blev - och jag citerar - ni är så jävla bångstyriga. Vi hade lite auktoritetsproblem i början och ville helst själva bestämma vad vi skulle göra och inte göra innan vi insåg att vi var tvungna att ta emot piskan och lyda.
Vi började med uppvärmning på cykel i 30 minuter. Ungefär där brukar vår träning lida mot slut i vanliga fall, men det var sen det roliga började. Vi körde nån slags cirkelträning på madrass med övningar man inte gärna vill bli sedd i. Med kettlebells, stång och boll. Jag gillart!
Men nånting säger mej att jag inte kommer att vara ett lika stort fan imorgon...
FTW.
Snart ska jag iväg och träna med E och vår nya PT Tongan. Han är tränare i tae kwon do så jag ser verkligen fram emot träningsvärken jag kommer att ha imorgon.
Tongan och vi går way back; vi har varit kompisar sedan mellanstadiet. I högstadiet var han skolans snyggaste kille och med handen på hjärtat har både jag och E har varit lite småkära i honom.
Jag har lyckats klämma mej i mina tajtaste träningskläder a la kroppsstrumpa. Så efter idag kommer jag kanske inte kunna se varken E eller Tongan i ögonen, men I'm in it to win it - BRING IT.
Hud 4.
Nej, vi är inga gymnasiestudenter.
Idag är det ganska exakt 2 månader sen vi examinerades, och samtidigt 2 månader utan mina underbara klasskompisar. I'm missing you long time!
Jag hade t.om. satt mej som epileringskund med ett leende på läpparna för att få umgås lite med er. Trots att det gör djävilusiskt ont.
Jag hoppas att du är mottaglig för hjärntvätt.
För 27 år sen kom lilla, lilla M till jorden. Hon är fortfarande lilla, lilla M, konstigt... GRATTIS!!
När vi ändå är inne på ämnet vill jag lite blygsamt framför att jag fyller år nästa vecka - närmare bestämt den 23 februari. Wooooh! Visst börjar det kännas i luften? JAG VET.
Den ultimata hjärtesorgen skulle vara att bli bortglömd på sin födelsedag, så jag ligger ett steg före och promotar den redan nu.
23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari • 23 februari
Alla vet att den 23 februari är en väldigt stor dag. En dag som borde införas som flaggdag. Vi tycker att det är jättekonstigt att den inte redan är flaggad. Alla är ute och firar denna dag. Alla tycker att den 23 februari är årets bästa dag. Den 23 februari är ingen ledsen. Det har forskats om att Jesus förmodligen föddes den 23 februari.
No mascara.
Idag är jag ledig från jobbet, så jag passar på att tjäna lite pengar hemifrån istället.
Jag vågar vägra att ta av mej morgonrocken, bara så ni vet!
Och på jobbet har jag upptäckt att alla tjejer (och killar med för den delen) har en mascarafri dag varje vecka. Så idag blir min mascarafria dag. Jag är dock ledsen ögonfransar, det här kommer antagligen inte att bli en vana.
Har ni en mascarafri dag? Och varför har ingen informerat mej i så fall?!
Vårpepp.
Jag tänker bara säga det högt: det känns som att det är vår i luften. Där. Jag vet att det kommer att bli bakslag med snömassor och regnperioder, men det hör till. Vi svenskar går år efter år på den där första solen och fågelkvittret i februari. Vi hänger snabbt undan vinterjackorna, dammar av de vita tygskorna och BAM (!) så har vintern gjort återbesök utan att skicka en påminnelse.
Det jag gillar med hela proceduren är att vi inte ger oss. Vi vill inte lära av de gångna åren utan vi lever på hoppet. I år kan ju faktiskt vara året då våren kommer i februari för att stanna.
Det finns en film jag alltid vill titta på när våren är runt knuten. Den är mina vårar och somrar; Stockholm Boogie. Det är min ultimata vår-pepp-film.
Och i lurarna huserar Hoffmaestros debutalbum lite mer än vanligt.
Det här är en perfekt låt att skråla ikapp till med en bilkamrat. Sätt den på absolut högsta volym och välj varsin stämma. Och höll för bövelen ett öga på vägen.
Det finns fina och så finns det fula.
Min mammas härliga kusin Anna har idag, förvånande nog, lagt upp ett litet album på Facebook innehållandes 13 kort från 80-talet. Nej, det i sej är inte speciellt förvånande - utan mer kanske att mitt bebisnylle upptar ett av dessa foton. Jag var smickrad.
Jag tror att Gudarna håller med mej när jag säger att det inte är mina fagraste ögonblick som löst folk har valt att displaya för hela Facebookvärlden att se. Därför har jag fixat så att mina taggade kort inte syns för andra. Jag bestämde att det var smidigast så, för alla inblandade. You're welcome!
Då kan man ju tycka att det var urbota dumt att göra det aktiva valet att visa P den här bilden. Särskilt eftersom han inte hade en enda bra grej att säga om den.
Jag har:
1. Rött hår (?)
2. Extremt lite hår.
3. Ett onormalt stort öra.
4. Bäverkinder.
Och här har jag gått omkring i alla år och trott att alla barn är söta...
Inte särskilt jante.
Det är verkligen råsällan jag skriver om jobbet - några av er vet säkert inte ens vad jag pysslar med om dagarna. Jag vill inte lämna ut all info, men jag kan berätta att jag jobbar som hudterapeut och säljare för ett av världens främsta hudvårdsvarumärken. Jag ser det mer som en livsstil, men det är jag. Vrickade jag.
Den senaste veckan har jag haft inte en utan två (!) bloggerskor (riktiga bloggerskor, inget i närheten av min hobbynivå alltså) på behandling. Det är alltid lite jobbigt att göra något när man vet att det ligger extra bedömning bakom. Jag som tänkte att jag var safe som hade klarat mej igenom hudterapeututbildningen - jo, tjena mittbena.
Det var lite nervöst att titta på slutresultatet av deras upplevelse på respektive blogg, men jag är minst sagt nöjd med omdömena och jag sitter i skrivande stund och ger mej en liten klapp på axeln. Good girl, Sadie!
Parthailand för en kväll.
Älskade A fyllde år igår (18, typ!) och vi tog henne till Thailand för en kväll! Restaurang Koh Phangan är verkligen en litet getaway i snörusket. Tack för det.
En flaska whiskey, tre små lippo, cola och lime i en bucket och kvällen är fixad. Jag ska alltid förfesta på en bucket, varför har vi inte tänkt på det innan?
Summa summarum = med bästa tjejerna kan det inte bli annat än en lyckad kväll!
Note to self = stark mat är jättegott men (!) det ska ut nångång också, I'm just sayin'...
Sparkdräkten.
Voilá! Mamma i sparkdräkt. Nappen som utlovades uteblev, annars hade ni fått vänta alldeles för länge på bevis.
Hon skrämde för övrigt skiten ur sitt barnbarn igår. Det var i bilen på väg hem från en urmysig släktmiddag som hon berättade att hon skulle hem och mysa i sin mysdräkt hon hade fått av pappa kvällen innan.
- Va?! Har du fått en ONEPIECE?! utbrister jag. Lite avundsjuk, givetvis. En het diskussion uppstår mellan oss vuxna.
- Vad är det? Va? VAD ÄR DET? frågar systersonen. (Japp, mammas barnbarn. Ja - Sonny.)
- Det är som en mysdräkt för vuxna. En bebispyjamas? försöker jag förklara men han sitter och ser om möjligt ännu mer förvirrad ut.
Min kära mor är i skojtagen och kanske tar ut svängarna lite för mycket när hon berättar att det är som en sparkdräkt och att hon kommer att ligga och sprattla på sängen, med båda armar och ben i luften. Sedan imiterar hon nåt slags bebisgoja.
Sonnys ansikte vitnar och han ser plötsligt fundersam, skräckslagen och arg ut på samma gång och förmår sej inte mer än att smälla igen bildörren i mormors ansikte. Snacka om att bli skadad för livet.
OBS! Cliffhanger!
Min pappa har köpt en OnePiece till min mamma. Hur "hippa" föräldrar har jag inte?!
Mamma har för övrigt lovat att ta en bild till min blogg - iförd OnePiecen med tillhörande napp (!)
To be continued...
TRUST YOUR FRIENDS.
TRUST YOUR FRIENDS.
THEY ARE SUPERHEROES WHO WILL CATCH YOU WHEN YOU FALL. ♥
I'm a fucking Youtube sensation.
Keenan har gjort det igen! ♥
Efter David Guettas megamix är man ju klar för festen.
Hide me from everything I do that makes u doubt me.
LEDIGA ONSDAG, idag har du inte gett mej några fria tyglar inte!
.: Jag ska möta upp svärmor för att gå på hemligt uppdrag (det berättar jag om när faran är över)
.: Därifrån måste jag bokstavligen kuta för att hämta lilla Otto på dagis. Jag har dessutom själv jobbat där för en 3-4 år sedan så det kan ju minst sagt ta ett tag att gå igenom hela personalstyrkan med uppdateringar...
.: Fika med Otto. Mellis måste man ha!
.: Sedan iväg med barnvagn och rusningstrafik till kontoret för att hämta viktiga grejer.
.: Skynda hem till Otto för att hinna äta, leka och varva ner innan vi ska få honom att sova.
♪ Nu till något helt annat: det här är bästa låten idag. ♪ Jag älskar MusicId på telefonen som gör att jag kan få tag i precis vilken låt jag vill, var jag än är. Just den här låten hade jag antagligen aldrig hört igen om det inte vore för den.
(Grandadbob - Hide me - Al Usher Dance Remix)
Önskar er en fab onsdag! Fred ut.
