Att gå in ett par nya skor.




Carolina Wallin Perez's tolkning av Kents Utan dina andetag.


Kent. Det är någonting med ungdomar och Kent.

Hur dom lyckas tonsätta alla känslor som fyller en 14-årings kropp. Det är som att dom förstår hur det känns att växa upp.
Jag kommer verkligen ihåg hur konstigt det kändes med alla nya känslor som flyttade in i min lilla kropp över en natt. Utan att ens först knacka på och snällt stå utanför och vänta på svar. Hur jag inte visste vad jag skulle göra av det där nya överväldigande. 

Det var när flickrummet var min borg. När jag "bodde i telefonen", som mamma skulle uttrycka det. När jag gick till kiosken för att köpa en klubba, men kom hem och luktade cigarettrök. När jag och min syster slogs med knytnävarna. När jag till slut fick gå till kuratorn för att min familj inte orkade med min frustration över livet.

Att växa upp är lite som att gå in ett par nya skor - det gör jävligt ont i början, men efter ett tag har dom anpassat sej efter foten.
Och jag talar nog för alla inblandade när jag säger att det väl var en himla tur att det bara tog några få månader att gå in mina skor.


Dokumentation.

Vad mycket struntbilder som finns på min dator. Kolla bara här, under fliken "Mobiluppladdningar" kan man hitta precis vad som helst mellan himmel och jord. Det värsta är att jag har gjort ett aktivt val att dokumentera dessa objekt.

Jag önskar att jag kunde säga vad jag ville förmedla med dom. Det måste vara något väldigt djupt.




























Stupid Cupid.

Min frisör som verkligen är världens bästa eftersom att hon - utöver att kunna mästra mitt trollhår (bara det är en konst få förunnade!) - även fungerar lite som en mentor för mej. Sist jag träffade henne förutspådde hon att nästa kille jag kommer att stadga mej med: 

► är australiensare

► har lite längre hår, blont och lockigt (WTF?!) och bruna ögon

► ska köpa en lägenhet åt oss på Kungsholmen

Jag har skrattat som en madman över att han skulle vara blond. Jag har liksom aldrig fallit för en blond kille.
Och plussar man på lockig till det blonda är det enda jag ser framför mej det här:

 

Ba ha ha.

Att han däremot är australiensare chockerar nog ingen av mina läsare, jag har ett väldigt gott öga till den kontinenten. Hur jag sedan ska locka denna lockhåriga aussie till Kungsholmen blir ett senare problem.

Det var inte förrän idag polletten föll ned - aussie, blond, bruna ögon, självlockar... jag kommer att hooka med Ryan Kwanten! Yippiekayyeymothafuckas. :)





One day, y'all...


© Emmah

Tänkvärda ord.


Men nu - låt fredagen börja! BOUNCE.






In for a treat.



Idag är jag tydligen in for a treat. Jag älskar treats, så vi får se om det är succé eller flopp! 

Fortsättning följer.


Smile, you're on Candid camera!



Har ni haft såna där dagar när det känns som att man är med i Dolda kameran?

Jag hade en sån dag i tisdags. Hela dagen bjöd på en rad olika konstiga och nervpåfrestande händelser och den storslagna finalen hölls under en middag på Riche. Jag blir verkligen inte chockad om jag dyker upp på TV inom en snar framtid.

Jag älskar själv att titta på program i stil med Dolda kameran och se hur folk tar sej ur dom mest pinsamma av situationer.

Karma's a bitch!


Without my wings I feel so small.



Den här låten kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Året var 2004 och jag hade varit på Britney Spears konsert i Globen knappt en vecka innan jag lämnade kompisar och familj för några månader på Mallis.

Jag tror att jag räknade oss till så få som fem passagerare på hela planet ned till Palma. Det var tidigt i maj och uppe i luften var det molnfritt och solen sken in genom planets lilla fönsterruta och bländade mina ögon. Jag hade absolut ingen aning om vad som väntade mej där nere. Förväntansfull och med fjärilar i magen satt jag och lyssnade på Everytime på repeat i min cd-spelare.

Den känslan återupplever jag varje gång jag hör låten. Det är en bra känsla.



Getting my workout on.






Jag är ledig idag och vill hemskt gärna att ni ska veta att jag ska träna. För även om jag börjar bli mer motiverad och psyched inför träningen så är det med ganska tunga fötter jag pallrar mej iväg till gymmet.
Jag älskar att röra på mej, men gym är egentligen helt fel forum för mej som är gammal danstjej.

Att jag har alldeles för mycket fritid kan ni nog lista ut själva.

Mår ni bra? Berätta!


Those were the days, my friend.



















Jag hittade dom här Danmarksbilderna på mammas mobil idag. Mysigare semester får man leta efter!


The must have.



- Varning för reklam! -

Jag har precis tagit ett varmt bad med några droppar av Dermalogicas Stress Relief Treatment Oil, och nu är jag len som en babyrumpa och luktar hur gott som helst!

Det här tipset är tillägnat precis alla, visst känner vi hur torra vi har blivit dom senaste veckorna? I know, och det här är bara början...


Grönsak.



Vi firade min systers födelsedag med mamma och pappa igår. Eller jag ska säga our mum and dad?
Värst vad mamma har gått och blivit internationell på senare dagar. Det är värre med pappa, hans engelska är helt fantastiskt oförståelig och kommer så förbli. Det tåget har gått.

När jag gick i typ fjärde klass skulle han förhöra mej på engelskglosor för första och sista gången. Han sa orden på svenska och jag kontrade på engelska.

Jag behöver nog inte säga mer än att han fortfarande får höra "vad är 'väggätaaable'?" några gånger per år. Jisses.


Säkert preventivmedel.



En konfunderad kollega visade mej den här meningen igår och menade på att diarré ju måste vara det säkraste preventivmedlet?

Ba ha ha.






Ofyllbara skor.



Okej, vi var på Red hot. Att vara med min syster är som ett skrattkalas rakt igenom, vi har samma sjuka humor och kan roa oss i en spartansk fängelsecell om vi skulle behöva.
Och hur kul det än var att se idolerna så är jag lite besviken. Valet av låtarna, rundgången som gjorde låtarna knappt hörbara och min sedvanliga tur att placeras bland dom tröttaste människorna i publiken gjorde upplevelsen lite mindre explosiv än förväntat.

Men det som var mest frustrerande var att den nya gitarristen inte kunde fylla John Frusciantes skor ens till hälften. Frusciante är bara en av världens bästa gitarrister som dessutom har en pipa att dö för

Kul att fylla hans skor.

John Frusciante - Time Tonight:

 

Take your don't be sad pill.



Den första videon jag såg på MTV (som jag åtminstone minns) var Red Hot Chili Peppers Give it away.
Jag gick i första klass och tyckte att videon var helcool.

Det här är ett av mina absoluta favoritband och frontfiguren Anthony Kiedis är fortfarande ett av alla mina frikort. Deras texter är geniala många gånger, basgångarna, trummorna och bakgrundssången... kärlek.
Jag har DVD:s med deras liveframträdanden, men jag har aldrig själv sett dom.

Förrän nu!

Min überbästa pappa har fixat biljetter till mej, iiiiihhhh! Nästa onsdag. Jag. Anthony. Globen.

Dom här låtarna skulle jag bli gladast över om dom spelar:

21st Century


Strip My Mind


Make You Feel Better


Especially In Michigan




Watch me come undone.


Man blir inte kreativ förrän man har en stark känsla att förmedla.

Som nybliven singel är känslorna precis överallt. Ena stunden är jag jätteglad och andra rinner tårarna nedför kinderna som rinnande vatten.

Jag som alltid är så glad annars, det här är en ny känsla för mej. Men jag omfamnar möjligheten att lära känna mej själv ännu lite mer, för det gör jag med all säkerhet!

Definition of 'come undone': at loose ends, fall to pieces, to lose self-control, disorganized.


Here's the party.

Jag ville så jättegärna gå på Axwell i Frihamnen, men väntade lite för länge med att köpa biljett och till slut var det såklart bara dom råsaftiga biljetterna á 1500 balubas som fanns kvar. Och riktigt gärna hade jag åtminstone inte råd att vilja gå.

Men ibland ska man ha flyt och det var precis det vi hade just denna kväll. Som en skänk från ovan hörde någon av sej och berättade att denne hade 2 biljetter som vi kunde få om vi bara orkade hämta dom. Bara sådär.
Och det var berättelsen om hur jag nästan blev religiös.



Det är en kväll jag sent kommer glömma. ♥



Chewie.



Jag har alltid tuggat mycket tuggummi, det vet mina kompisar. Och det har jag blivit pikad om en del.

När min syster frågade mamma om hon kunde avvara något tuggummipaket när vi var där i helgen öppnade mamma skafferiet och plockade ut paket. På paket. På paket. 

Hon har ju för bövelen en hel kiosks tuggummilager i sitt skafferi.

Argumentet? "Om du eller Emmah kommer hit och frågar efter tuggummi vill jag ju inte bli utan".

Någon idé om var mitt tuggummiberoende kommer ifrån?



Paparazzi.



Jag träffade som sagt syster och systerson igår. Min syster skulle på en "snabb rutinundersökning" hos tandläkaren, så jag och Sonny satt snällt och väntade i väntrummet - i närmare 50 minuter.

Vi satt med varsin iPhone i handen och spelade spel. Jag fotade oss. Sonny fotade dom urtråkiga tavlorna som finns i alla kommunala personalutrymmen och väntrum. Han fotade så pass mycket att tjejen som satt mittemot oss började skruva obekvämt på sej. Hon trodde väl att han fotade henne som en annan paparazzi.

Det tyckte jag var roligt!





The Riddle.



Min syster är i farten igen. Jag kan verkligen inte förstå hennes sms.
Det är inte för inte som P kallar henne "The Riddle".

Ajusste, ska träffa henne nu. Vi har inte träffats på ett tag så det ska bli hur mys som helst!


Norpan.



Jag har snott P:s jeansskjorta. Hoppas han blir arg på mej!

Nu ska jag på lägenhetsvisning. Tjing!


Tidigare inlägg
RSS 2.0