Rumpchock!
En vanlig dag i min skola kan man se ut så här. Dagen till ära hade jag mina boy briefs, det blev en riktig färgexplosion tillsammans med... Wettextrasorna. Nu ska vi bli fit:a! 
En vanlig dag i min skola kan även se ut så här.
Jag tror vi är farligt nära Examen nu. Lektionerna slutar alltid med en massa övertrött gapskratt. När t. om läraren börjar berätta historier om pitt och fi**a (varför kändes det senare som ett mycket grövre svärord?) är det ganska uppenbart. 
Det där med textning.
Jag vet inte vad det är med svensk film; om svenska skådespelare är hysteriskt dåliga på att artikulera eller om vi bara har för mycket öronvax - men när vi tittar på svensk film väljer vi alltid "svenska för hörselskadade". Jag känner mej lite provocerad av det där "hörselskadade". Kan det inte bara stå "svensk text"? Helt plötsligt har vi ett behov av att måla ut de hörselskadade och jag skäms lite varje gång jag klickar på den där djävilusiska knappen - jag är ju inte hörselskadad. Eller, allt är ju relativt.
Anywho - det konstiga är att jag ju inte behöver läsa texten när jag tittar på amerikanska/engelska filmer. Jag tycker att det är ett handikapp (ja, inte riktigt som att vara hörselskadad) att läsa undertexter, det känns som att jag missar en himla massa viktiga ansiktsuttryck och gester som kan komma att utgöra en viktig roll i handlingen. Om alla svenska skådisar aaarrtiikuleeerrrrade lika bra som Loa Falkman hade jag sluppit textningen och därmed hängt med bättre.
Annars då?!
Anywho - det konstiga är att jag ju inte behöver läsa texten när jag tittar på amerikanska/engelska filmer. Jag tycker att det är ett handikapp (ja, inte riktigt som att vara hörselskadad) att läsa undertexter, det känns som att jag missar en himla massa viktiga ansiktsuttryck och gester som kan komma att utgöra en viktig roll i handlingen. Om alla svenska skådisar aaarrtiikuleeerrrrade lika bra som Loa Falkman hade jag sluppit textningen och därmed hängt med bättre.
Annars då?!
Salus Per Aqua.
Att alkohol är "minusvätska" vet varendaste kotte. Att det är vätskedrivande alltså. Men hur kommer det sej att man kan kan häva i sej läskigt många liter dryck när man är bakis? Det är ju inte så att man dricker igen vätskan man har förlorat, utan man tar igen det tusen gånger om. Plus några tusen till. Och trots att dryckesintaget hade varit nog för att fylla en hästs dagliga intag (det känns som att hästar skulle dricka mycket?) får man om-jag-inte-dricker-en-liter-vätska-just-NU-så-kommer-jag-antagligen-kolavippen-ryck i tid och otid. Man har aldrig varit så törstig i hela sitt liv - bara 10 gånger på en enda dag.
Vad jag har druckit bara idag: 3 st 33 centiliters Coca Cola, 2 glas kranvatten, 1 st 33 centiliters Ramlösa citron + 1 hel 1,5 liters Loka fläder & citron. Och dagen är inte slut än!
Man kan säga att jag kör lite SPA idag, om man skulle vilja det. Råbra inflyttningsfest var det igår iaf! Cheers! ♥
Vad jag har druckit bara idag: 3 st 33 centiliters Coca Cola, 2 glas kranvatten, 1 st 33 centiliters Ramlösa citron + 1 hel 1,5 liters Loka fläder & citron. Och dagen är inte slut än!
Man kan säga att jag kör lite SPA idag, om man skulle vilja det. Råbra inflyttningsfest var det igår iaf! Cheers! ♥
Farligt nära näsan.
THANK GOD IT'S FRIDAY!
Min älskade mamma bjöd mej på restaurang idag och jag har precis ägnat mej åt en liten minimanikyr på mej själv. Jag lider av skomakarens-barn-syndromet; jag tar gärna hand om andras naglar medan mina egna naglar förfaller så sakteliga. Men nu är de minsann med i matchen igen!
Eftersom det är fredag lyxade jag till det med ett nytt nagellack. Skitsnygg färg, men -med risk för att låta som Harry; här på bilden gör färgen sej inte rättvisa. Det gör mej arg. Och jag har vitiligo i skallen.
P.s. Tyvärr, jag pillar inte i näsan på bilden. D.s.
Hälsoresan.
Jag är en sucker för överdrivna amerikanska komedier. Ju mer överdrivna desto bättre. Den engelska humorn är torr, den amerikanska är... vrickad. Jag tittar på de här filmerna i hälsosyfte, de förlänger mitt liv med några minuter varje gång. True story!
Filmer du måste se innan du dör: (självklart rangordnade efter storhet!)
1. Superbad.
2. Forgetting Sarah Marshall.
3. 40 year old virgin.
4. På smällen.
5. I love you, man.
6. Step Brothers.
7. Mama's Boy.
Smile like you mean it.
Jag fick förfrågan om jag inte kan lägga upp dagisbilden här på bloggen. Den där pappa var stylist, ni vet. Jag hittade den inte, men jag kom över den här bilden istället.
När folk frågar om hur gammal jag är brukar det ta ett tag att komma på den dagliga statusen på den och det har hänt att jag har reducerat min verkliga ålder med några år, omedvetet. Jag brukar säga att jag känner mej som 17 fortfarande, men det är bannemej såhär jag känner mej. Som 6 år, feberrosig om kinderna och konstant skrattande av övertrötthet. Punkt.
När folk frågar om hur gammal jag är brukar det ta ett tag att komma på den dagliga statusen på den och det har hänt att jag har reducerat min verkliga ålder med några år, omedvetet. Jag brukar säga att jag känner mej som 17 fortfarande, men det är bannemej såhär jag känner mej. Som 6 år, feberrosig om kinderna och konstant skrattande av övertrötthet. Punkt.
Shemale.
Locka håret - check!
Imorgon är det nämligen dags för skolfotografering. Vi är strikt tvungna att ha uppsatt hår och med lite lockar ser jag förhoppningsvis inte fullt lika hemsk ut i håret som jag gör till vardags.
Det är alltid mamma som har gjort mej iordning till skolfotograferingarna, men så var det en gång vi skulle fotas på lekis och hon hade förhinder. Av nån outgrundlig anledning satte hon pappa på uppdraget och fick inte kvittot på den dåliga idén förrän skolfotona kom hem i brevlådan.
Han hade gjort en total makeover - ett könsbyte skulle man även kunna kalla det med ett annat ord. Inte nog med att jag själv hade klippt av mej luggen precis vid hårfästet (till mammas stora lycka) - han hade vattenkammat min vitblonda hockeyfrilla och satt på mej en mörkblå jeansskjorta. Könstransformationen var ett faktum och dessutom förevigad på gruppfoto.
Förnimmelse är ett vackert ord.
Bilden ska visa Ringarna under ögonen, huvva!
Det spelar uppenbarligen ingen roll hur lugnt jag än tog det i helgen (jag förväntade mej nästan ett pris för att ha hållit mej i skinnet), måndag är likförbannat förenat med tröttma. Jag har synliga ringar under ögonen och det känns som att jag har varit iklädd en betongkepa hela dagen. Vad är då meningen med att vara hemma hela helgen?
Jag har en förnimmelse av att examen är läskigt nära nu. Vi kan inte foka helt under lektionerna längre utan har, enligt regressionens alla regler, tagit några kliv tillbaka i utvecklingen och sitter och fnittrar värre än ett gäng småflickor. Bäst fnitterutlösare vinner!
Hybris.
Jag ber så råmycket om ursäkt för att jag har varit en extremt dålig bloggerska. Här får ni höra; bloggerska?! Jag börjar visst tappa fotfästet helt efter att precis ha synts några gånger bland publiken i Vem kan slå Filip & Fredrik.
Skämt åsido.
Jag bjuckar på min favoritlåt-precis-just-nu. Refrängen ger mej en så sjukt skön känsla i hjärtat.
Boom!
Jag vet inte om ni har tänkt på att jag har lagt in det lite här och där på bloggen, men det här är ett av mina favoritord när det sägs på rätt sätt. :-)
Det finns alltid utrymme för ordet i en mening, man får liksom aldrig nog. Ja, det skulle väl i såna fall vara efter det här videoklippet.
Telefonkärlek.
Gudars skymning, vad jag saknar min lilla ögonsten! ♥
Han är oftast inte alls intresserad av att prata i telefon utan det blir mest att man ställer en massa frågor ut i tomma intet som man måste besvara själv. "Var det roligt på dagis idag? Ja...? Bra." Helt plötsligt utbrister han "Hejdå!" och innan man ens har hunnit skicka en impuls till hjärnan om ett hejdå tillbaks så har man syrran på tråden igen.
Men för några veckor sedan hade vi ett långt telefonsamtal. Han berättade om ett land han åker till på nätterna. Det tar tydligen lång tid att åka dit. Man måste åka över haven ända ned till Afrika och vid Sydpolen tar man höger. "Jag ska ta med dej dit, moster!" lovade han. "Vi ses när vi har somnat."
ღ Jag älskar dej, Sonsi! ღ
The dog days are over.
Idag hade vi en håltimme på 4 timmar i skolan. Det borde vara skottpengar på sånt! Om det inte vore för att vi, tack vare håltimmen, hittade till en butik där jag kunde fynda ett äkta Humanity-armband för 20 balubas hade det varit helt ovärt att stanna.
Nedräkningen till examen har börjat. The dog days'll soon be over! :) Klapp, klapp.
