.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Imorgon är det ju midsommarafton, årets bästa högtid! (Konstigt egentligen... varför skriver folk saker som "Imorgon är det midsommarafton!" på Facebook? Som att någon annan stackare sitter där och läser och "aa, men visst fasen..! Det ÄR det ju!")


Övade på att göra midsommarkransen idag, det gick sådär...

Vi ska upp till Dalarna och fira, där har jag firat midsommar alla mina levnadsår utom två. Jag verkligen älskar mitt Dalarna.
Så nu sitter jag här och väntar som ett otåligt barn på julafton för jag vill komma iväg nångång! Min lilla packning står i startgroparna i hallen och har gjort det i några timmar nu. Den där P kommer tydligen aldrig iväg från jobbet.

Men, inget ont som inte för något gott med sig. Hans försening har resulterat i att jag nu har haft hur mycket tid som helst att lägga på att fixa fram 4 nya blandskivor med min härliga musik, som jag såklart tänkte poppa på högsta (!) i bilen. Han hatar min musiksmak. Och vice versa, är jag snabb med att tillägga... Så på våra bilresor går den mesta energin åt att hålla koll på att vi bara spelar varannan låt (råkar någon få höra två låtar i rad blir det liv i luckan vill jag lova!) och ni kan ju tänka er hur mycket skivbytande det blir på 3 timmar.

Jag tycker dock inte att det är mer än rätt att föraren får välja musik. Den stilen kör ju iaf alla dessa nazi-taxichauffisar som cirkulerar på stan.
"Nej! Inte mer än ett radiobyte per resa! Tänk på mej! Jag jobbar!" Det är nog den jag ska köra på.

Det är väldigt mycket engelska just nu. Dels kan det bero på att man hänger med engelsktalande vänner och bekanta, men det känns som att Stockholm fullkomligt kryllar över av exiler just nu. Åt vilket håll jag än vänder mej står en skotte, engelskman, sydafrikan, aussie eller irländare. Gärna allihop på en gång. Ibland känns det som att jag pratar mer engelska än svenska, men det gör mej ingenting. Som ni alla vet så älskar jag att prata engelska så mycket att jag lägger till med språket även med mina svenska vänner. Jag fick nämligen höra av kära Jeppe att jag blir som en parodi av Victoria Silvstedt med ett glas vin innanför västen. Vem vill inte höra det?

Och i skrivande stund är det ännu fler exiler på ingång... jisses!
Med det sagt ska vi fira lite med Mikey Mic's hitlåt Swedish Girls.

På bilden: Jeppe och Mikey Mic i egen hög person.

Titta vad som damp ner i min brevlåda idag! Äntligen ska jag också få gå på klassreunion och ljuga om mitt oh-so-framgångsrika liv.

Åh jösses Amalia, vad man blir trött av att vara ledig! Det kan låta som ett i-landsproblem, men det här med att vara ledig i ett iskallt svenskt sommarväder wears you out! Solen, vi kan sluta leka kurragömma nu - det kanske var lite kul först, men nu börjar vi tröttna på att leta... 

Mina föräldrar har hyrt ett hus i Skagen i Danmark i sommar som vi barn och barnbarn ska följa med till.

Vi var i Danmark flera gånger när jag var liten. Senaste gången jag var där var jag 17 år och min bästa kompis E och hennes familj var på Jylland samtidigt.
En dag skjutsade E:s föräldrar över henne till oss så att vi kunde ha en trevlig dagsutflykt tillsammans. Vi åkte med min familj och släktingar till närmsta storstad - Frederikshavn - där jag och E lämnades vind för våg för att kunna utforska staden på egen hand. Fem timmar senare skulle vi alla mötas upp för att åka tillbaka till vårt hus, där E:s föräldrar sedan skulle hämta henne igen.



Det var ju bara det att vi var 17 år och lämnade utan uppsikt i det härligt fria Danmark. Så det första vi gjorde var att styra kosan mot närmsta matbutik för att inhandla en flaska vin med inställningen att det är ju trevligt - och framför allt vuxet - att sitta i gassande sol och smutta på lite vin.
Vi gick ner mot hamnen för att leta upp en gräsplätt och hamnade opassande nog på en kyrkogård. Där satt vi och gaggade minnen likt två sentimentala 80-åringar och en flaska vin blev snabbt två. Vi stod ju och stampade på tröskeln till vuxenlivet vid det här laget.

Tills det sa PANG! och vinet i kombination med den starka sommarsolen slog ut oss båda totalt. Precis samtidigt. Jag började kaskadspy som om det inte fanns någon morgondag och E kunde inte röra en enda kroppsdel.
Vi kunde inte ens ta oss till mötesplatsen på utsatt tid. Mina föräldrar ringde som besatta, men vi kunde ju inte svara. Vi behövde bara lite mer tid att nyktra till.

När vi sedan tog oss i kragen och släpade oss nerför stan för att möta upp gänget var det inga tvivel om vad vi hade gjort.
Mascaran satt på kinderna och skammen måste ha lyst i våra ögon. Och i bilen på väg tillbaka klagades det på att det luktade spya.
Mina föräldrar visste precis. De var däremot livrädda för vad E:s föräldrar skulle säga; att man inte kan lämna ifrån sin unge en dag utan att hon kommer tillbaka full och jävlig. Men de märkte ingenting.

Den här händelsen får jag lida för några gånger per år. Mina föräldrar är inte sena med att ta upp den i tid och otid. Det var ju så himla roligt.

Modepolisen skulle spärra in mej på livstid om de såg det som komma skall.

När jag var yngre hade jag en hang-up på huvudbonader av alla de slag. Jag hade dem i alla färger och varianter - fyrkantiga, runda, stora, små, med skärm, utan skärm - men en sak hade de gemensamt; de var så fula! Allihop.











Så. Vad tycker ni om mitt "Sexy"-örhänge då? Inte hett?
Nää, det var det nog inte anno 2002 heller...

Sitter och dricker kaffe i väntan på att två små knoddar invaderar lägenheten. Sonny, Otto och jag hänga i solen, mysigt! Vi ska till parken och plaska lite i plaskdammen. Kan inte tänka mej ett bättre sätt att spendera min fredagsförmiddag.
Där steg vuxenpoängen i skyn minsann!



Nu har jag sommarlov! Men jag efterlyser en riktig skolavslutning. En sån man hade i grundskolan, ni vet.

När jag gick i Adolf Fredriks Musikklasser var skolavslutningen traditionell och helig. Vi samlades på skolgården och gick därifrån i ett paradtåg, stojjigt och förväntansfullt - till någon av innerstans kyrkor, där vi hade höll en sommarkonsert. 

Konserten avslutades alltid med Sommarpsalm. Då kunde jag hoppa upp och sätta mej på att mamma stod och storgrät och att hela härliga sommarlovet stod framför mej.



Amen.
Och let the games begin! 



 

En klasskompis var snäll nog att dela med sej denna, det kommer jag att tacka henne för - länge!! :) Tacktacktack. Hejdå sorger och ledsamheter! Jag har ett vapen.

Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet. Nej, jag menar - tjejen i filmen ska operera bort visdomständerna och har fått några sköna piller.



Och 10 000-kronorsfrågan lyder... Var vill ni helst åka - The land of the blueberries eller The land of the aids?

Att åka longboard nerför götgatsbacken kan verka som en dålig idé. Men det var en jättebra idé.

Det här är dock inget jag rekommenderar. Och ska ni göra det så se för guds skull till att hjälmen sitter på den som faktiskt står på longboarden och inte på han som går bredvid..!



I äkta Sex & The City-anda visar vi att den moderna kvinnan åker longboard i heels.

"Idag är det 1 juni och det är nu äventyret börjar!! :)"

Det sms:et har skickats runt bland tjejerna i 9 års tid. Traditionsstämpel på den?



Kan inte alla bara gå in och rösta på Otto HÄR?? :)