Can i take you, take you higher?
Idag förlorar Sverige några sjuka hjältar... Bon voyage.
Vaknade upp förkyld och med en extrem huvudvärk idag, försvinn! Så jag missade min SPA-behandling som Olga skulle göra på mej idag, bummers! Jag körde N till min syster som tog med barnen på bio så jag kunde vila. De har inte hört av sej än, de har väl störtkul utan mej. :)
Och igår, på väg hem från träningen, höll jag på att DÖ. Jag kryddar inte nu, utan nu är det all natural... Det är mörkt när jag kör hem och när jag svänger runt en liten krök ser jag 4 strålkastare på väg mot mej. (Det här är en liten väg med bara en fil åt vardera håll) Det är alltså en idiot som kör om bilen i motsatta körriktningen - jag hinner tänka "fan, nu dör jag!", väjer lite åt sidan - men våra sidospeglar touchar varann..! "Den" måste ha kört i 80 på en 50-väg.
När min puls hade tagit sig ner till en normal, "dödlig" puls blev jag så förbannad på idioten! Sen blev jag förbannad på mej själv för att jag inte ringde nånstans och berättade om att den här blådåren befann sej på vägarna och ber till Gud att han inte mejade ned nån annan stackare. Men vem ringer man?? 112 vågar man ju inte ringa, det fick man ju fått inpräntat tidigt... :) Nån som vet?
Livet kan verkligen tas ifrån en på ett ögonblick...
FAMILJEN & VÄNNERNA; JAG ÄLSKAR ER!
Ååh ett sånt blödigt inlägg. Balla balla balla! :)
(Det handlar ju om balans i livet.)
X.
Massage.
Vi har haft modellpass på kroppsmassagen i skolan idag, vi masserade en kille och en tjej var.
Man märkte tydligt innan killarna kom att det inte är varje dag vi har herrbesök i vår korridor..! Det var fniss, magont och diverse nervösa utspelningar som ägde rum. :) 16 tjejer i en klass kan verkligen trigga igång varann, jisses...
Nu är lilla N här, hämtade henne på Bromma flygplats, som för övrigt verkligen behöver styra upp sin skyltning gällande besökandeparkering. När jag kom in på vad jag trodde var besöksparkeringen stod tjugo miljoner taxibilar uppraddade i nån slags kö, jag körde förbi, kom till en korsning med typ 4 olika valmöjligheter och skyltar jag aldrig någonsin skådat. Till min stora förvåning valde jag rätt väg och ser P och N stå och vänta utanför terminalen med all packning, men där kunde man självklart inte parkera utan jag var tvungen att köra en fuling och köra upp på vägkanten (vilket innebar att jag delvis stoppade upp trafiken lite för de som inte vågade smyga sej förbi) och slänga in mina passagerare med kabinväskorna i knäet och burna därifrån - för efter mej kom en skitarg "trafikpolis" i gul väst och skulle precis till att hötta med näven åt mej. När jag kommer runt kröken ser jag en stooor besökandeparkering.
Hur ska jag veta att den fanns där?! Ja, NU vet jag, men vafan hjälper det nu!? Och nej, det blir troligtvis aldrig nån nästa gång.
Gonatt små ögonstenar!
X
Lucia.
Som alla vet så gick jag i Adolf Fredriks musikklasser, som varje år arrangerar en Luciakonsert i Globen. Det är tradition sen jag vet inte hur många år tillbaka... Världens största Luciatåg, inte så svårt att uppnå eftersom det i princip bara är Sverige och finlandssvenska områden i Finland som firar Lucia. Men ändå. :)
Även om vi hade många konserter med många olika teman varje år var just det här årets happening, det absolut mysigaste som fanns.
De har tyvärr slutat lussa i Globen, de tog bort det för något år sedan, varför vet jag inte.
Lucia betyder fortfarande mycket för mej och jag önskar att de kommer att återinföra denna tradition så att jag kan gå som åskådare. Kan verkligen rekommendera att gå på nån Luciakonsert med AF:s musikklasser, det är mycket tid som ligger bakom dem och jag kan lova att eleverna sjunger för allt de är värda! :)
Det är väl aldrig fel att tjuvstarta julstämningen lite? Synd bara att man blir så förbaskat sugen på glögg och pepparkakor!
X
Telefonplan.
Jag har inte riktigt fattat grejen med den här älgkamelen vid Telefonplan. Den är himla märklig och nästan lite läskig men visst dras man till den. Har bara sett den på bild tidigare, men nu såg jag den faktiskt IRL i helgen! I like it. Vi bara måste klättra upp på den nångång, it has to be done. :) Bilder kommer upp här på bloggen om det uppdraget genomförs, var så säkra!
Och när man hör bakgrunden till denna skapelse blir det helt plötsligt lite tyngd i det hela:
"– Min ambition med konstverket har varit att manifestera tankar om vad nytänkande och design kan representera i dag. För att göra detta ger jag ”liv” åt en ny art, en hybrid som är ett resultat av och representant för möten mellan kulturer av skilda slag och en symbol för ett område i ständig förändring."
Mäktigt, men fortfarande lite obehagligt.
Det som var nu är långt bort.
Jag tror inte att det är så många som vet det om mej, men jag gillar Marie Fredriksson. I garderoben när ingen ser.
Det är nånting med att hon känns så äkta. Låtarna prickar ofta rätt i bullseye i hjärtat.
På min morfars begravning skulle jag och syrran ha sjungit "Tro", men vi insåg rätt snabbt att vi inte skulle få fram ett enda ord innan tårarna skulle ta över. Jag kan iofs säga med handen på hjärtat att vi inte ens skulle kunna sjunga "Små grodorna" på någons begravning, så jag vet inte var vi fick den urusla idén ifrån... Vi ville såklart sjunga för morfar.
Vi är lika blödiga alla tre; mamma, syrran och jag. När Sofie var liten brukade mamma sjunga "Lilla Sofie" och min syster satt och tjöt varje gång. (Mamma brukade även sjunga "I en sal på lasarettet", som avslutas med att flickan aldrig mer får träffa sin mamma och pappa för hon DÖR ju! Hemska mamma!)
När min syster fyllde 18 och hade en fest blandad med både släktingar och kompisar sjöng mamma och jag - "Lilla Sofie". Syrran stortjöt så klart och så hade vi förstört hennes smink. Hon var galen på oss.
Om vi kollar på film så vet P likförbannat att det kommer nån liiten scen som får det att rinna till lite i ögonen på mej. Han vet precis vilka grejer som kan trycka på de knapparna. Och jag vet att han vet. Så vi tittar på varann och sen börjar vi asgarva, jag med tårar sprutande nedför kinderna och han med ögon som himlar.
Even if the sky is falling down.
Mamma är för härlig. Jag vet inte om ni har sett hennes kommentar till Skinny Love, att hon satt och lyssnade på låten och rätt var det var såg hon ett ansikte på bilden. Var ju självklart tvungen att testa själv, men inte såg jag nåt ansikte. Jag försökte hur länge som helst.
Antingen så är det min kära mors fantasi eller min uteblivna fantasi det är fel på. Hmm. Försök ni också, vi måste få ett svar på detta!
Det är nämligen så att min mamma tror stenhårt på liv efter detta (och en himla massa mer som tillkommer med detta troende) och en dag, när jag fortfarande bodde hemma, kom mamma utspringades ur sovrummet och var helt till sej. Hon hade testat en grej från en bok hon läste då. Man ska sitta i ett nedsläckt rum, med enbart några levande ljus, och stirra in i spegeln. Då uppenbarar sej alla de skepnader man har haft i tidigare liv.
Mamma berättade med vilda gester om att hon hade varit man, kvinna, barn, romare, dräng... Jag skulle gå in och testa samma sak. Såg absolut ingenting. Inte ens en sketen liten kontur av en människa.
Ååh, idag är jag så sinnessjukt trött, ramlade in imorse kl 7 efter en efterfest. Jag har fått reda på vad hudterapeut heter på engelska nu, efter en massa famlande försök
- Beautician. Fick även reda på att det är stor efterfrågan på hudterapeuter i Australien, så om arbetsmarknaden är hård här när vi går ut vet vi var vi ska styra kosan!
Jag hade gett min vänstra hand för att få ligga i sängen hela dagen och titta på Two and a half men, men jag har två grupper att skriva tills imorrn så ni vet var jag kommer att sitta hela kvällen. Framför datorn, yes! :)
Life's about passion!
Igår åkte jag direkt till Tallis och mötte upp mamma, Sofie, Sonny och Erik* på Bella Vista för lite middag. Supermysigt! Jag älskar fredagar, brukar oftast äta ihop med mamma. Och dricka några glas vin. Vi förtjänar det, intalar vi oss själva.
En liten rolig anekdot; inne på Ica lite senare (märk att Erik är spiknykter) tittar Erik på mej och säger "Coola linser du har!" Va? tänker jag, för jag har ju inga linser och det får han ju reda på rätt fort. "Men det ser ut som insidan på en passionsfrukt! Gult, brunt, grönt, grått..."
Jaha. Insidan av en passionsfrukt.
Ikväll är det äntligen dags för lite drinkar på bästa A:s kontor. Vi smyger in där ibland, de har ett härligt alkoholförråd som "man får ta av"... Det finns Spotify på datorerna, en skön soffa att hänga i, en terrass (eller ja, det är ett tak faktiskt) som man kan ta luft på, det är CENTRALT... ;)
Jag vet inte hur legitimt det är, men jag vet ju inte bättre så det är lika bra att köra tills motsatsen bevisas. :)
Därifrån vet jag inte vad som händer, men jag har hört att det ska vara lilla Ios på stan ikväll!!
Ha en underbar helg allihopa!
X
* Erik är Sonnys pappa. Syrrans ex, alltså.
Skinny love.
Ville dela med mej av den här råmysiga höstlåten. Den kommer att gå varm hemma hos mej iaf!
Soffa, thé och lite Bon iver...
Jag har precis jobbat klart och ska gå och knyta mej, inte en sekund för tidigt. Imorgon bitti ska jag färga Sandras ögonfransar INNAN föreläsningen! Och efteråt ska jag ge henne en pedikyr. För lilla Sandro ska nämligen till Thailand på måndag och hon måste vara sitt bästa jag på stranden såklart.
Men hon har lovat att vi ska få komma hem till henne på julmys. Nu är det för sent att ta tillbaka det, för det är skrivet i sten här på min blogg. ;)
Gonatt!
X
Mitt hjärta stannade kvar.
Förra våren var P och jag i New York. Det kändes som att komma hem! Jag är USA-fantast och undrar varför i all sin dar jag inte har åkt dit tidigare.
New York har allt; grönskan (hur vackert är inte Central park?!), utelivet (okej, vi kom aldrig dit. Jetlaggad som man är vaknar man 6 på morgonen och stupar i säng innan 00), sirenerna (det låter som ett avsnitt ur en actionrulle, på repeat), shoppingen (need I say more?), otroligt trevliga invånare (jag vet inte hur många det var som började prata med oss, apropå ingenting speciellt. På tunnelbanan, på gatan, i baren...), strandliv (längst ut i Brooklyn ligger ju Coney Island med sin långa sandstrand och sitt uråldriga tivoli. De har t.om. ett "Shoot the freak"-stånd, hur urflippat som helst! I Coney Island finns det dessutom inga turister, bara härliga jazzkatter), affärer som är öppna dygnet runt, bagels för 1 dollar styck, pittoreska områden nere i downtown Manhattan, financial district (häftiga byggnader och ground zero. Twin towers måste verkligen ha varit enorma, för de har efterlämnat en gigantisk lucka!), Little Italy (är ju en turistfälla, men det är pampigt att gå på Mulberry street där de stora maffiabossarna en gång bodde), Brooklyn bridge (en av världens längsta hängbroar i trä, tror jag. Inget för höjdrädda, genom träbrädorna man går på ser man nämligen vattnet. Och brädorna har gjort sitt, om man säger så), världens godaste köttbitar (paradise for all you beef lovers!)... osv, osv.
Jag har säkert glömt en miljon dunderställen och skulle verkligen kunna fortsätta i två timmar, men det ska jag inte.
En liten detalj är att kortet med en port på, en mörkbrun dörr - det är Carrie i Sex & the City's port! Det var förbjudet att fota då tjejen som numer bor där är trött på alla som hänger utanför hennes hem - men... it had to be done! :)
Vi åkte hem med brustna hjärtan och de har aldrig riktigt läkt. Ibland kan jag få en hård klump i magen av saknad. Aj. Men våra planer är att åka dit nästa år, jag ska bara vinna på lotto först!
En vacker dag ska vi flytta dit. Men jag vet inte hur jag ska kunna leva utan alla nära och kära! Så ni får flytta med helt enkelt, hela högen. Tänk på saken iaf. :)
Svenny bananas.
Igår hade jag en rolig diskussion med en australiensare som bott i Stockholm i några månader. Han har brutit handen och fick den gipsad igår, och på väg hem från sjukhuset hade han stått på en fullsmockad t-bana och försökt äta en McFeast samtidigt som han höll i en large milkshake i samma hand. Han verkade lite stött över situationen.
- Ok, so how'd that go?
- It was okay, but the friggin' bananas were all staring at me.
- What bananas..?
- Svenny bananas on the sub.
- Haha, from where did you get that expression?
- I've listened to "svenny bananas" all summer on my ipod.
... så kan det gå! Grattis Promoe. Att just den låten skulle slå "internationellt", det trodde du aldrig va!? Inte jag heller.
Idag gjorde jag en ansiktsbehandling på en betalande kund. Det blir bara roligare och roligare, jag kanske gillar ansiktsbehandlingar after all! :) Jag lyckades faktiskt sälja i.d-smink för 980 kr till min kund efteråt, vilken kick! I.d-smink är väl det enda jag kan sälja in, det är ju nånting jag verkligen brinner för. Och Dermalogica.
Apropå Dermalogica, Fia sms:ade precis och berättade att de (ja, Skin Concept såklart) tar emot mej en vecka på praktiken - tjoho! :)
Om jag skulle ta tag i jobbet nu kanske... ja. Det är i grevens tid.
Tips från coachen.
Nagellack som kommer utanför kan lätt rensas bort med - sprit!
Pappas flicka.
Min pappa heter Kenneth och är världens bästa pappa.
Han har skämt bort mej sen jag var liten. Jag fick precis allt jag pekade på och jag satt som ett plåster på honom när han väl var hemma.
När jag var 6 eller 7 bilade han och jag till Danmark. Bara vi två. Vi gick på tivoli och bodde på motell och åkte bil. (Jag älskade att åka bil!)
Jag är uppväxt i restaurangkök. När jag var liten hade han en restaurang på Grev turegatan som var hipp på 80-talet. Vi fick springa runt i köket och hälsa på alla och smaka på goda grejer. Jag och syrran fick ha kalas för kompisarna där. Då åt vi specialgjorda minipizzor och glass i cocosnötsskal. (Det var nytt på den tiden.) Det var succé!
När jag var 18 år började jag jobba på hans nyöppnade restaurang - hans bebis - Söders Gryta. Det var jättekul att jobba med pappa, vi skrattade mycket och jag lärde mej massor. Man kanske kan tro att chefens dotter skulle bli särbehandlad bland personalen och ja, det kostade mej dyrt kan jag säga! Jag och syrran fick istället ta all skit för att ingen skulle tycka att han klemade bort oss.
Idag går min pappa vid namnet Fantomen och har funnit cyklingen. Han cyklar överallt, som en annan Forrest Gump. Jag har sagt att jag ska tävla mot pappa i nån av loppen han kör, men jag undrar när jag är redo för 12 mils cykling. One fine day, vänta ni bara...
X
Regression.
Jag har tamejfan klivit några steg bakåt i utvecklingen. Nu sitter jag här med mitt godisarmband, mina Mimmi Pigg-tofflor och en Hello Kitty-tatuering på bröstet. Jag skulle smälta in rätt bra med antingen dagisbarnen (de små givetvis, på storbarnsavdelningen har de ju bh och hela baletten) eller fjortistjejerna. Ni vet de som har rosa hår uppsatt i två spretiga tofsar, tyllkjol och tiara.
Det måste vara följden av en sjukt jobbig skolperiod. Helst av allt vill jag bara va liten igen och slippa allt ansvar och alla måsten. Jag vill vara ute och leka hela dagarna och bara komma in för att kasta i sej mat och snabbt sticka ut igen. Jag saknar att kunna hänga med vem jag vill när jag vill. ♥
Det här vill jag göra NU:
♪ SOVA, känns som prio nr 1 så att jag orkar göra allt jag vill!
♪ Krama om kompisarna, dricka vin!
♪ Träffa familjen!
♪ Träna mer!
♪ Dansa!
♪ Dricka kaffe!
♪ Göra musik!
♪ Sticka sockor!
♪ Pilla i naveln!
... okej, listan kan göras oändligt lång. Jag gör precis vad som helst hellre än att plugga ett enda ord till på den här tentan.
Om det här inte vänder snart tar jag mitt pick och pack och hoppar tillbaka in i livmodern igen! Jag menar det! Cross my heart and hope to die, stick a needle in your eye.
XO
You look awfully lovely today, dear.
Om jag fick bestämma skulle alla killar gå klädda såhär och ha långt hår och mustasch. Gosh!
Det är nog första gången EVER som jag känner att jag det är skönt att det är måndag imorgon och att det ska bli nice att kicka igång veckan!
Den här helgen har inte varit annat än en börda, men jag måste säga att jag känner att jag har klättrat några pinnar på vuxenstegen för alla dessa uppoffringar jag har behövt göra. Jag har inte gett efter för några frestelser. Jag vet att jag kommer att kastas tillbaka lika fort nästa helg, men just just nu ska jag njuta av att sitta här uppe på min pinne.
night!
Jag körde åt fel håll.
Hittade precis den här bilden på min systerson Sonny.
Jag vet inte om det går att beskriva hur frustrerad min syrra var när den här bilden togs.
Vi var på väg hem från vårt landställe i Dalarna och Sonny ville inte åka hem till Stockholm. Han tyckte att moster körde åt fel håll.
Och vad gör man när man inte samtycker? Skriker i protest så klart! Han skrek konstant, och då menar jag VERKLIGEN konstant mellan Säter och Enköping. Jag kollade upp avståndet på hitta.se nyss. Det var 11,7 mil skrik.
- DU KÖR ÅT FEL HÅLL!! DU KÖR ÅT FEL HÅLL!!
Vi satt i framsätet och pumpade musik på högsta för att jag överhuvudtaget skulle kunna koncentrera mej på att hålla bilen på vägen och för att min syster skulle hålla sej från att öppna bildörren och hoppa ut.
Sonny är min hjälte! ♥
Mad ångest.
Självklart är det en sån där kväll när alla ska ut. Alla som inte går ut annars.
Jag är dömd till att sitta hemma och läsa tills ögonen blöder, läsa om muskler och skelett och kontraktioner och mitokondrier och kollagen bindväv. Couldn't think of a better way of spending this lovely Saturday night.
Men jag har bara mej själv att skylla så det är bara att bita i det skitsura äpplet!
Däremot tänker jag snatta några av P:s lyxöl... det går säkert mycket lättare att studera med några öl innanför västen, eller vad tror ni? Och igår installerade jag vår nya digitalbox så det finns farligt många kanaler att fördriva tiden med. Ge mej styrka!
Nu ska jag koka lite makaroner (lördagslyx) och sätta mej framför tv:n, bara en liiten stund. Och alla ni som ska roa er ikväll; have a ball!! Förväntar mej massa härligt skvaller imorrn. :)
X.
Det här är underhållning när den är som bäst! Jag skrattar så jag gråter... Det skulle kunna vara filmat på färjan till Tallin i somras. En mycket fager kvinna gjorde en skön vurpa på dansgolvet som sent skall glömmas. Samma kvinna gjorde lite senare en vurpa på trappan ned till White room. Vi hoppas stenhårt på att detta bara var en svacka! ♥
Got me a bottle as my only friend.
Mitt absoluta favoritband är Hoffmaestro & Chraa.
Jag har följt dem sen begynnelsen. De är riktiga hjältar. Sjukt musikaliska. Sen gillar inte alla genren, men det är en annan femma...
Jag har varit på flera av deras spelningar, senast var den 28 juli på Mosebacke. Biljetterna var snabbt slutsålda och jag blev utan. För alla er som har varit på Mosebacketerrassen en sommarkväll vet att det blir en magisk kväll vem som än står på scen - och nu var det dessutom mina idoler. Självklart hade jag en gigantisk klump i magen några dagar innan spelningen.
Till saken hör att min svåger Erik skulle vara förband (vilken grej, hur mycket växte inte han i mina ögon!) men kunde bara fixa biljetter till sin mamma, brorsa och självklart min syster. De hade redan sålt 200 biljetter mer än vad terrassen tar in... smart, kan tyckas.
Den 28 juli var jag, P och min systerson Sonny + några till på Gröna Lund. Det var så klart hur skoj som helst, men det var svårt att släppa kvällens spelning - särskilt eftersom jag själv skulle leverera Sonny utanför Mosebacke lagom till partajets början. Han skulle så klart se sin pappa sjunga. Så jag och Sonny tog färjan till Söder för att möta upp det glada gänget som var på väg in. Jag hade förhoppningar om att det kanske, kanske fanns någon liten människa utanför ingången som ville sälja sin biljett, den kanske rentav hade ångrat sej och ville åka hem istället...
Men inte ens en halv människa ville sälja sin biljett, så jag fick ta mitt sönderslagna hjärta och åka tillbaka till Gröna Lund och möta upp vännerna som blev kvar. När jag, efter mycket om och men, tagit mig dit ringde svågern Erik och sa att han hade en idé om hur jag kanske skulle komma in. Men jag hade ungefär 20 min på mig eftersom hans spelning skulle dra igång. Nu eller aldrig.
Jag har aldrig sprungit så mycket i mitt liv. Färjan var så klart försenad. Vägen från färjeterminalen till Mosebacke är sådär halvkul om man inte tar Katarinahissen, som för övrigt är en turistfälla under sommarhalvåret. Jag fick bita ihop och kuta upp för den rålånga trätrappan ovanför slussen.
När jag kom upp var mitt ansikte pionrött och dunkade av ansträngning och jag kippade efter luft. Erik haffade mig under armen och vi gick förbi kön fram till vakten. Erik hann bara säga "- Det här är ljud... tjejen" och vips var jag inne! Jag tjöt av lycka inombords.
Nån öl senare klev Putte & Hökarna upp på scen och körde sin grej. Publiken gillade det!
Men när Hoffmaestro & Chraa kommer upp på scenen blir ingenting sig likt. Jag vet inte hur man kan förklara det, man måste ha varit på en spelning för att känna energin. Glädje och dans. Man har definitivt droppat några kalorier när man går därifrån. Hopp, hopp!
Summan av kardemumman är att jag lyckades hustla mig in på Hoffmaestros efterfest i ett litet rum där det var max 30 personer (de är 11 bara i bandet). Lyckan var total.
Veronica Maggio var där också. En av mina favoriter i bandet började prata med mig. Eller om det var jag med honom. Vi pratade ett tag, jag sa att han gärna fick återgå till sina vänner men han stannade kvar. Sen var jag tvungen att gå och beställa och när jag kom tillbaka och satt och pratade med en kompis såg jag att hans blick hade fastnat på mig. Och jag var väl lite starstruck.
Senare den kvällen stod han och kysste fröken Maggio. Åh vad töntigt, tänkte jag. Bara för att han inte får mig.
För några veckor sen såg jag i nån intervju att de två har varit tillsammans sedan i april. Hur dum kände jag mig inte då. :)
Kalles Klätterträd.
Kommer ni ihåg Kalles Klätterträd som gick på tv när man var liten?
"Emma finns bara i fantasin" kommer från introt.
När jag var 17 år var jag tillsammans med min första pojkvän Calle. Han sjöng refrängen för mej och jag smälte lite grann. :)
Emma med h.
Jag tänkte att så här i bloggens början kan jag börja med att räta ut ett frågetecken.
1. Jag stavar mitt namn med h på slutet. Emmah. Nej, till mina föräldrars stora förtvivlan är det inte deras påhitt. Det var lilla jag som, i början av högstadiet blev knäpp på alla skriverier om att Emma är Sveriges vanligaste namn, febrilt försökte hitta ett sätt att skilja mej från - Sveriges befolkning, eller ja, något åt det hållet. (Som att man inte har fullt upp med att klura ut sin roll i världen i den åldern ÄNDÅ?)
Sen kan jag ju tycka att det blir en väldans massa rabalder om huruvida man uttalar mitt namn, det är ju ingen som har lyckats lösa gåtan med h:ets funktion. Den konstigast varianten måste nog vara de som vill lägga in h:et mitt i namnet - "EMMHHHHHHHAA". Då talar vi fullt friska, svensktalande individer som gör denna slutsats. Den andra varianten man slänger till med blir läskigt likt ett andedräktstest i handflatan - "EMMAHHHHHHHHHHHHHHH". Och där visste alla vad den människan åt för dressing till salladen på lunchen...
För mamma och pappa kommer jag alltid att vara Emma, eller Emmylou som de kallar mej.
P tycker att det är fjantigt med mitt lilla h.
För alla andra är jag Emma med h. Okej, mina närmsta vänner kallar mej Slemmah/Slemma. Emsie. I somras hette jag Tervy. Vissa kallar mej Gräddis men det är en helt annan historia...
Jisses, nu måste jag sätta igång med pluggandet. Jag har en anatomitenta att rocka brallorna av på tisdag!
X
