Och vinnaren är.
I senaste numret av Kattis & co är jag med. Mitt namn är inte med, inte heller exakt var jag jobbar - men det allra viktigaste är med.
För att ta det från rätt ände: I tidningen är det en panel på x antal personer som har gjort olika typer av ansiktsbehandlingar. Behandlingen jag utförde är den enda som har fått högsta betyg!
Ville bara skryta lite.
Goodie baglady.
I onsdags var vi på klubbpremiär på F12 (och en kompis födelsedagsdrink, det kanske var den största anledningen till att vi var där?) och fick en goodie bag från Anatomicals i handen - trevligt!
Jag kan bli så löjligt glad över en goodie bag, det spelar nästan ingen roll vad det är i dom. Men gången jag fick en bag med en herrtidning, en chokladbar och en tandkräm - som dessutom hade gått sönder och kletat ned hela påsens insida och innehåll - var en av mina mindre bra goodie-bag-händelser.
Mina giriga händer luktade mint i flera dagar efteråt. Eller åtminstone hela kvällen.
Tick tock.
Jisses, vad man märker att tiden går fort ibland. Oftast är det när någon frågar hur länge jag och P har varit tillsammans och jag hör mej själv svara "sex och ett halvt år" eller när jag ser bilder på hur liten min systerson en gång har varit.
Tänk när min lilla ögonsten var såhär liten! Nu börjar samma lill-plutt i ettan efter sommaren. Han säger saker som att "den har dumpat den" och har invecklade förklaringar på precis allt. Och det ska bli så himla spännande att följa hans utveckling.
Kodak moment.
Såhär såg det ut igår när vi skulle ha myskväll. Vi trodde att vi hade hyrt en ny komedi som heter Dilemma, men kom hem och upptäckte till vår enorma besvikelse att dom hade lagt fel film i fodralet. Och av alla filmer som faktiskt kan vara okej att titta på istället fick vi Iron Man 2. TVÅ!
Vi såg fem minuter innan jag försvann iväg i andra tankar som typ... just det! Jag måste ta ett foto på oss precis just nu.
Play ►.
Jag, M och A på väg till Tallinn.
Har äntligen fått en ny iPhone och mitt liv kan fortsätta där det pausades nångång för typ två veckor sedan.
När man har en ny mobil (jag hade ju 3:an innan stölden) hör det till att pilla på mobilen, flytta runt ikonerna så som man vill ha dom och känner sej hemma med, ställa in ringsignalen, kolla att alla appar man behöver finns osv. En parentes: En app jag inte kan leva utan är MusicID. Den underlättar så mycket i mitt researchande liv!
Och vad gäller appar gillar jag verkligen hela idén med ett svartvitt foto med färgeffekter. Men så märker man ganska fort att det är fullkomligt omöjligt att köra finlir med färgen eftersom att man inte kan göra sina feta fingrar mycket mindre feta. Perfektionisten i mej är mycket irriterad över detta ska ni veta, så om ni vet något knep - don't hesitate to let me know.
3 små apor.
Jag är galet barnslig och tar varje litet tillfälle jag kan att ha något flickigt och färgglatt, lite sådär i-smyg-i-garderoben. När jag var i New York fanns det en massa nyckelprydnader såsom denna, jag köpte ett paket med apor i olika färger. Mina trogna 3 små apor har tjänstgjort på mina viktigaste nycklar i fyra år och idag fick jag bara inse att dom var på vippen att glida av självmant.
Men till min lycka hittade jag en helt oanvänd och sprillans ny lila apa i en låda i sovrummet. Good times!
Slapparoonie.
Det nya svarta är att ligga till -roonie på varje ord, I'm just sayin'!
Slappar i soffan med Jersey Shore - varvat med diverse viktiga samtal att ringa. Man måste ju ha en morot, och Jersey Shore är precis vad jag vill se på just nu.
P säger att jag är för smart för att gilla "det där IQ-befriade programmet", men även ett geni måste låta hjärnan vila ibland. Och det här geniet väljer att ladda batterierna med utseendefixerade exhibitionist-guidos.
För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar.
Det är nånting med att svensk musik låter så mycket bättre på sommaren. Annars brukar svenska låta så konstlat och tråkigt, men jag har två nya svenska favoriter där jag faktiskt gillar språket. Vajjert.
Säkert! och Markus Krunegård - Det kommer bara till något ont
Håkan Hellström - Vid protesfabrikens stängsel
Let's make some sweet music.
På västfronten intet nytt: Hoffmaestro i mitt hjärta.
Nu efterlyser vi hobbymusikanter för lite jamming i Stockholms parker. Vi står för biran om du kommer med dina lagom flinka fingrar! En ostämd gitarr kan ordnas. Hör av dej!
ESC.
Jag brukar inte vara sådär väldigt förberedd inför den stora finalen, men i år är jag faktiskt det. Jag har tittat på delfinalerna, på det där programmet när Sveriges "schlagerkändisar" sitter i panelen och tycker till om bidragen (är det bara jag som inte har hajjat vad Christine Meltzer gör där? Vi har några av Sveriges bästa sångare/sångerskor och... Christine Meltzer. Som tycker att precis vartenda ett av bidragen är något av det bästa hon nånsin har hört. Eller så vill man ju inte göra någon ledsen, så jag tycker nog att det bidraget också får en femma) och så har jag dessutom faktiskt lyssnat en del på dubbel-skivan. Som är mina föräldrars, claro!
Här är mina favoriter - utan inbördes ordning:
1. Sverige. [Tänker inte ens skriva kommentarer överflödiga!]
2. Danmark. Det här är en högkvalitativ låt och killarna är ju så charmiga att hälften vore nog.
3. Irland. Om man bortser från att det är oerhört irriterande med två bortskämda småpojkar som i princip redan har tagit ut segern i förskott, så ja. Jag har trallat på den här låten i veckor nu. Och numret är så medryckande att jag sitter och hoppar i soffan. Jag tycker att det luktar seger lång väg, men jag är långt ifrån Eurovision-sierska likt min vän Sofia.
4. Ungern. Bra låt, grym sångerska - det svänger ju! Dessutom ligger Ungern oss varmt om hjärtat då allas vår älskade AK är halvungrare. Nu kan vi dricka Törley och lyssna på den här låten samtidigt, swell.
5. Estland. Jag skäms lite, jag tycker inte att hon gör framträdandet så bra som det hade kunnat vara! Man ser att det har potential till att vara grymt, men hon ser lite tafatt ut. Tycker jag. Men som den popdrottning jag är gillar jag låten, refrängen får mej att vilja dansa.
Och bubblaren är - trumvirvel - Slovenien. Låten har inte fastnat helt hos mej - men vilken donna..! Hennes röst är alldeles, alldeles underbar och med den där utstrålningen kan hon gå hur långt som helst. Om man skulle rösta på enbart artisten så hade det nog fasiken blivit hon.
Fri från mobilen.
Det var världens trevligaste dag i lördags, fina vänner, fint väder, fin brunch och... bara en massa not-so-fine-wine.
Kvällen slutade på Soap bar. Det är ett ställe som alltid är bra men det är förjävla trångt. Och någonstans i all den trängseln tog någon sej friheten att fiska min mobil ur jackfickan.
Det var verkligen ett mindre bra avslut på en annars så perfekt dag.
Jag var så illa tvungen att spendera mina sista slantar på en taxi hem. Innan jag hoppar in i någon taxi får jag låna M:s mobil för att se hur mycket pengar jag har på kontot; 300 balubas. (Yes, det går bra nu!) Dealar till mej ett fast pris med en taxichaufför. Eller, deal och deal - jag sa 300 och han tyckte att jag var oförskämd och att det var ett skambud fastän vi båda vet att det är mycket mer än vad resan kan gå på med taxameter. Likaväl som att det kan bli mycket dyrare. Till slut ger han med sej med villkoret att han stannar till vid en bankomat så att han kan få cash. Ja, han ville väl ha svarta pengar. Gubbjävel.
När vi kommer till bankomaten vid mej får jag inte ut några pengar p.g.a bankomaten inte får någon kontakt med min bank. Jag provar en gång till utan resultat, sedan ber chauffören mej prova en annan bankomat. Jag försöker få honom att inse att det finns en bankomat till, men att den ligger en bra bit bort. Han säger att det är okej och att han väntar i bilen.
Nu kommer det ironiska; jag tog en taxi just för att slippa gå ensam vägen från tunnelbanan och nu går jag där ensam ändå. För att komma till en jävla bankomat. För att chauffören ska få sina smutsiga svarta pengar.
Och när jag kommer till bankomaten visar det sej att jag bara får ut 200 kronor ändå, så den där taxichauffören fick sej en svängom med karma i slutändan, poo-yah!
Det är riktigt vidrigt att man kan vara så beroende av en pryl. Det är knappt så att jag har vågat lämna lägenheten idag, det kan ju hända något. Om det inte är falsk trygghet så vet jag inte.
Just det, tänkte lägga in en bild från gårdagen. Men jag har ju ingen mobil.
Daytime Drinking Saturday.
Jag grundar med en redig frulle. Nånting har man väl lärt sej genom åren.
Summer nights.
Som jag har nämnt tidigare jobbade jag på Mallis sommaren 2004. Mina första två veckor på ön bodde jag hos min mosters kompis Eva i Palma. Eva var närmare 50 år redan då, men vi hade riktigt kul ihop. Det här är en kvinna som verkligen personifierar den uttjatade klyschan om att åldern bara är en siffra.
Varje dag var en fest. Antingen hamnade vi på det lokala hålet-i-väggen med grannar och övrigt löst folk eller så gjorde vi utflykter till närliggande områden i hennes lilla Fiat. En kväll ville jag visa henne mina "hemtrakter", så vi åkte till Magaluf för att köra den klassiska barrundan. På Evas bevåg slutade vi upp på det gigantiska technostället BCM, ett sånt där ställe där man betalar en rätt saftig summa i inträde för att sedan dricka gratis resten av kvällen. Egentligen inget Emmah-ställe, nej.
Någonstans mellan dom epilepsiframkallande strobbarna och den kraftiga röken som luktar mellanstadie lång väg får vi båda syn på en gudomlig spanjor i DJ-båset. Ganska många år äldre än mej, och exakt lika många yngre än Eva.
Eva och jag gjorde det enda rätta - vi gick fram till honom och lät bäste man vinna. Jag vann. Och vinsten var en riktig sommarromans som jag inte vill byta mot nåt i världen.
Han hette Abel, var 35 och kunde inte ett enda ord engelska. Men han var himla fin att titta på. Dagen efter vårt möte skulle han hämta mej utanför Eva. I bil, trodde jag. När jag kom ut stod han och väntade på en vräkig motorcykel. Och det är ju liksom inte som i Sverige där dom flesta motorcyklister tar upp ett eget körfält, utan där måste man sicksacka mellan bilarna, i en stad där rattfylleri är mer regel än undantag och där alla hastighetsgränser är till för att tänjas. Det är typ lag. Jag har nog aldrig varit så nära döden.
Vi hade några romantiska dagar tillsammans. På dagarna visade han mej undangömda stränder som jag aldrig hade hittat på egen hand och på nätterna satt jag i baren och väntade på att han skulle sluta. Sedan åkte jag med honom hem till hans mammas lägenhet i Palma. Japp, ni läste rätt. Det var dömt att misslyckas.
Inför kommande semestertider vill jag ge er två heta tips:
1. Ha för Guds skull med er ett lexikon i handväskan at all times, ni vill inte ens veta vilka typer av ord jag var tvungen att slå upp i den där boken.
2. Ska ni till Spanien - han bor antagligen med sin mamma. Spring!
Det känns bestämt som att det är fredag.
Just nu är jag upp över öronen kär i mina håraccessoarer.
Jag ska inte börja med att be om ursäkt för min frånvaro här på bloggen. Så.
Jag är så himla bra på att boka upp mina lediga dagar på typ extrajobb eller barnvaktning. Och om jag inte har bokat in någonting självmant så infaller obligatoriska måsten just precis när jag är ledig.
Idag är jag ledig och har "bara" behövt gå upp klockan 05.00 för att infinna mej på ett möte på kontoret, men nu är jag hemma igen och har lite tid jag kan slösa bort framför datorn.
Som jag har längtat. Hur sjukt är inte det?
