Bondmentalitet = fred på jorden.
För typ ett år sen var jag och min syster på en jätterolig fest mitt ute på vischan i Stora Skedvi i Dalarna. Bara att man säger "Stora skäääve" skvallrar om hur långt bort från civilisationen denna by ligger placerad - och det säger jag med kärlek. Peace!
Eftersom det knappast finns nån buss som cirkulerar i området (har man tur kanske man kan lifta med nåt traktorsläp) så vi var tvungna att ta bilen dit och sova över.
När vi skulle åka hem nästa morgon såg vi att tokfan låter nyckeln sitta kvar i dörren. Med flit.
Jag vet inte om jag tycker att det är spritt språngande galet eller om det är så charmigt så hälften vore nog.
Jag har då aldrig sett något liknande i Stockholm iaf. 
Ingen har sagt att det ska vara lätt.
Nej, jag har inte börjat knarka.
Jag har bara halsfluss och för att göra det så komplicerat som möjligt för en
att ta antibiotikan är tabletterna stora som stolpiller.
Kom igen - jag kan knappt dricka vatten för att det gör så fruktansvärt ont!
Rökning eller Wii, det är frågan.
1. Jag fick min mens idag - kommentarer överflödiga.
2. Jag har lite feber. Inte jättemycket, men en grad är tillräcklig (ja, jag är en sån som måste tempa mej för att kunna styrka att det faktiskt är nån inkräktare i kroppen och inget jag har byggt upp i min vilda fantasi) för att få mej att vilja inta ryggläge alternativt fosterställning i soffan. Gärna en pass-upp också, men det är oftast för mycket begärt.
3. Varje gång jag sväljer känns det som att det sitter en stor och svulstig knöl i min hals. Resultatet? Smärta!
4. Jag har ont i lungorna. WTF!? Det finns tre teorier om varför: Antingen har jag åkt på lunginflammation, min feströkning kan verkligen ha nåt kulmen eller så är det för att jag spelade för många tennisturneringar på Wii i lördags och att jag har så kolossalt dålig kroppskännedom att jag blandar ihop muskler och lungor.
Om det är min brist på kroppskännedom kanske det slutar med att jag själv gör samma sak som kvinnorna jag finner mest blåsta i denna värld. Oj-jag-som-trodde-att-min-gigantiska-mage-berodde-på-att-jag-åt-några-bullar-för-mycket-på-personalfesten-men-jisses-vad-fel-jag-hade-för-helt-plötsligt-låg-jag-i-badkaret-och-krystade-ut-en-bebis. WHOOPSIE!
Jag bara måste få tycka själv om mej själv en stund, det är var människas rätt.
Too much of anything can make you sick...
Det har varit en helt underbar vecka i festlighetens tecken. Men jag måste erkänna en sak som ni håller tyst om. Jag är inte 18 längre! (Även om det var ett gäng nyutexaminerade gymnasiestudenter som trodde det igår. Det måste vara min längd. Eller snarare brist på längd.)
Min kropp återhämtar sig inte under tiden jag sveper en Long Island Iced tea längre. Jag kan inte längre se oberörd ut efter bara 3 timmars sömn efter en natt med klackarna i taket. 4 såna kvällar på rad är dessutom som att klä ut sej till en liten pojke och knacka på hemma hos Tomas Qvick.
Imorgon kickar skolan igång och det ska bli skönt att leva det där lugna Svenssonlivet ett tag. Min trasiga kropp behöver det.
I gotta check into rehab...
Och med det sagt myser vi till den här låten och omfamnar hösten!
Hips don't lie!
Jag har velat prova Zumba i månader nu och det här vill jag inte alls tro på.
Eller okej, 90 % av deltagarna ser bergis sanslöst malplacerade och stela ut, men det finns ingen anledning att titta runt på dom andra. Och det finns ingen anledning för dom andra att stirra ut dej.
När jag har fixat SATS-kort ska iaf jag gå lös på Zumbalektionerna för jag har hört att det är ett fruktansvärt roligt sätt att röra på sej, hispanic hips or not! Det kan inte vara värre än det här...
...
Jag är en av dom som blir omöjlig att vara i närheten av när jag inte får mat. Nu är mitt sällskap försenade och min mage har bullrat ikapp med Godzilla sen klockan 17! Dom gräver sin egen grav, that's all I'm sayin'...
Get down and dirty.
Ikväll ska vi äta på Texas Longhorn. Det är rejäla biffar, majskolvar, frostade ölsejdlar och en rulle hushållspapper på borden för kladdiga fingrar. För oss som tål lite skit under naglarna. Jag älskart!
Feed.
Nu ska jag laga en ny gryta. Ja eller alltså, ny är den förhoppningsvis alltid precis när man har lagat den, men ny för mej. Om den är för god för att vara sann ska jag lägga upp receptet. Det låter iaf riktigt gott!
Fest i underlandet.
För tre veckor sen var vi bjudna till en hemmafest hos en tv-producentkille.
Hans lägenhet var häftigt inredd med tapeter som förde tankarna till Lustiga huset på Gröna Lund.
Överallt stod folk och smuttade på thé och på varje ledigt yta stod ett kakfat med sju sorters kakor. "Kul fest", tänkte jag samtidigt som vi trängde oss in i köket. Där stod en massa thékannor uppradade på diskbänken och helt plötsligt stod vi själva med varsin thékopp med tillhörande fat i handen. Bredvid thékannorna trängdes en massa olika spritsorter.
En kille höll upp en thékanna och erbjöd oss Vodka Redbull. I koppen. Ja, tack!
Det var den konstigaste och ändå en av de häftigaste festerna jag varit på. Det var så surrealistiskt att dricka Vodka redbull ur en thékopp och samtidigt avnjuta en vaniljdröm.
Det här är ett bra tema på en fest, kära vänner! 
Journalistlycka.
Hahaha. Man måste älska att det finns så mycket bilder i omlopp på nätet som man inte hade en aning om ens existerade. Som denna. Om jag var kändis hade den publicerats i Hänt extra med rubriken "ute på första barnvagnsturen".
Vet liksom inte varför vi står inklämda bakom okänd barnvagn. Eller varför man ens lägger upp en så intetsägande bild.
Men är det första gången i Sverige så är det! Woho!
Gitarren och jag.
Jag har dammat av min gitarr. Nu ska jag lära mej min paradlåt Use somebody och traggla tills grannarna blir störda. Speciellt önskar jag att pianokillen under mej blir störd, för han envisas med att öva sina klassiska skitlåtar varje söndag klockan 9. Eat this, bitch!
The man with a million faces.
Det här kan vara det bästa jag har sett. Defs!!!
Men det är lite Karlsson på Taket-syndromet över honom, jag får inget grepp om hans ålder. Har vi några bud??
Hej hälsa.
Nu ska ni få höra.
Den här förbaskat ohälsosamma Emmah måste tonas ned (det är bara att inse att jag aldrig kommer att bli en renlevnadsmänniska, jag älskar livets goda för mycket för det!) innan det är för sent.
Jag har, med handen på hjärtat, aldrig varit särskilt förtjust i godis. När jag var liten använde jag mina godispengar till att köpa vettigare saker. Typ klubbor med en jättemanick innehållandes batterier som fick klubban att snurra samtidigt som den spelade en liten melodi. Grejer man kunde leka med. Klubban gav jag väl bort till närmsta snorunge.
De senaste veckorna har jag börjat äta godis, inte så lite heller. Kanske t. om så illa som lite varje dag. Och idag tryckte jag en halv påse chips för att jag var hungrig.
Hmm... undrar om det här har något samband med min helt uteblivande träning att göra tänkte jag i mitt stilla sinne.
Sicken tur att jag har en gammal tae kwondo-tränare till vän som jag har utsett till min PT. Imorrn innan jobbet ska vi köra ett tvåtimmarspass på Söder, det kallar jag att gå från 0 till 100. Men ska man göra det så ska man göra det ordentligt!
En kycklinggubbe som heter Bernt.
Han har ambitioner om att starta en blogg precis som sin moster. En ritblogg.
Jag lovade att jag skulle lägga ut ett av hans alster idag. För första gången får världen skåda En kycklinggubbe som heter Bernt.
Om jag hade hälften av hans fantasi skulle jag inte sitta här idag!
Jag ska lära er en "klappramsa" han lärde mej igår. Han och hans bästa kompis har kommit på den alldeles själva! Visst lönar det sej att enträget pumpa i dom att coola killar kramas...
Gimme five, gimme ten - kramas sen!
Jag måste börja bojkotta tuben efter spöktimmen.
De borde komma med en varningstext.
Vad ÄR det med killar och att ragga på tunnelbanan på väg hem från morgonen?
Det är knappast så att man är sitt fräschaste jag som släpar sin kroppshydda ombord på vagnen. Sminket skvallrar om att dagen har varit lång, kroppshållningen är ett tecken på för höga klackar och alldeles för lite taxi mellan ställena och man vill mest av allt i hela världen bara hem till sin säng och däcka med alla kläderna på sej.
Men nej, varför skulle livet vara lätt? Då finns alltid dom där som - antagligen - raggar som bäst i 05-rycket. I natt var just denne fem-i-tre-raggare extra smooth, på gränsen till seriemördare. Han hade också suttit och väntat på tuben i 20 minuter men han satt på en bänk lite längre bort. Jag hade bara noterat att han var där innan jag försvann i min värld av sms:ande med bara ett öga öppet och mobilen oroväckande nära ansiktet. Härligt byte, kanske vissa tycker.
När tunnelbanan kom och jag satte mej så långt bort från alla andra jag kunde slog han sej plötsligt ner framför mej.
- Jag ville sitta nära dej.
- Jaha... Okej..?
Det var väl ungefär där jag kände att det var en dålig idé att försöka komma bort från folkmassan.
En socialt missanpassad yngling som inte har fått till det under kvällen känns som en standardbeskrivning av en våldtäktsman.
Han öppnade upp med ett klassiskt "hur har kvällen varit?", "var har du varit?" för att snabbt övergå till vad jag skulle göra imorgon. Han ville så gärna se mej igen. (Det var ju faktiskt helt otroligt att han är en sån människokännare att han ser att jag är en vansinnigt fantastisk tjej på bara två minuter, men kom igen!)
När jag svarade att jag har en pojkvän och att det därför inte är möjligt fick killen helt plötsligt attityd och ställde motfrågan Varför? Du får väl ha killkompisar?!
Ja, men det är lite svårare att rättfärdiga att man har blivit uppraggad av en potentiell killkompis på tunnelbanan klockan 05 på morgonen. Annars, så...
Hejdå, Selma.
Jag vet att jag har lovat att vara superaktiv på bloggen och att det har varit nån veckas lucka hit och dit - whoopsie! Jag har nämligen varit i radioskugga i Värmlands djupaste skogar. På Selma Spa närmare bestämt.
Den här veckan var sista gången vi var där - under skoltiden iaf - och det känns lite vemodigt. Vi har ändå spenderat 4 veckor av våra liv där.
Men det finns några saker jag inte kommer att sakna inom en snar framtid:
1. Alla dessa ostmackor. Vi åt minst 10 om dagen, utan att överdriva!
2. Maten ---> därav alla dessa ostmackor...
3. Hotellets spöke "Norsken". Jag är helt övertygad om att det är han som har busat med mej på nätterna så att jag har sovit sämre än en gamling med restless legs.
4. Stirr-Öga. 
Ja, programmen på TV var av högsta kvalitet...
Utsikt från hotellrummet. Kolla dimman, sweet! Vi tyckte att det var skitballt, men det var tydligen var och varannan dag dimman låg så tät över Fryken så det var ingen annan som ens rörde på ögonbrynen.
Mårbacka. Här bodde Selma Lagerlöf då det begav sig.
Nu ska jag ingenstans.
O.M.E.
Sofia, som ju har en dotter på 12 år, berättade att ynglingarna inte längre skriver "OMG" (Oh my God för er som lyckats ducka för det mest använda uttrycket i engelskans historia) längre, utan "OME".
E som i Edward. Japp, Edward Cullen. (Huvudvampyren i Twilight-sagan för er som bara har missat historiens mest sålda bok- och filmserie!)
- "För att han är större än Gud."
Hur gulligt?
Lite creepy, men fortfarande adorabelt.
Ja, vem?
Jag har lovat A att hälsa på henne minst en gång under hennes projektanställning på inspelningen av Vem kan slå Filip och Fredrik. Det är inte så svårt att övertalas när hon har ett jobb som innefattar gratis mat, öl, fika och avslutningsvis goodiebags. Det blir liksom lite lättare att släpa sej dit då.
I onsdags var jag där. Det var heller inte jättesvårt att övertala tre glada och förväntansfulla tjejer att följa med. 
A hade fixat platser precis bakom Filip och Fredriks fåtölj så vi är med all säkerhet med på bild några gånger. Håll koll i höst, det är säkert någon av oss som pillar i näsan på bästa sändningstid - missa inte! 
(Här borde det vara en bild på bästa A in action med sitt head-set och träningsbrallor, men jag var inte Blixten när det kom till att fota de få sekunder hon sprang in för att hjälpa deltagarna mellan tävlingarna. Men jag kan avslöja att hon såg djävilusiskt proffsig ut. N' I'm proud!)
Mexicana.
Kommer ni ihåg festen med Hulken och Brüno? Jag blev taggad på den här bilden idag och det var en välbehövlig uppfräschning av minnet vill jag lova. Jag hade helt glömt bort (läs: förträngt) att vi var mexikanare, om så bara för en timme. Undrar om jag ens lämnade tillbaka hatten till dess rätte ägare?
Och - jag är helt medveten om att jag ser ut som häxan i Hans och Greta. Med det sagt så finns det ingen anledning att hagla glåpord över mej, tack. Okej? Okej.
Om jag kanske till och med får dej att skratta med bilden så har jag gjort mitt!
