.:: emmah finns bara i fantasin ::.

... Mmm...


Ikväll ska Basgrupp A äntligen slutas upp! Middag och Norra Brunn.
Efter Norra ligger ju Retro på sånt bekvämt avstånd att vi kanske gör en avstickare. Det är ju gott med en öl och kanske Soran Ismail är där som han brukar vara, och kanske Sofia vill återuppta sin flirt som hon brukar göra?
(Sofia blir riktigt smooth och kör alla pick-up-lines du kan tänka dej. Otroligt underhållande.)

På salongen igår tvingade min handledare mej att prova en enzymmask hon har tjatat om så länge. Den krymper ihop ansiktet och gör kanske lite ont, sa hon - men jag bangar inte. Hon smetar på den och där ska den sitta i 45 min. Effektiv som man är fortsätte jag min lilla paketinslagning nära ytterdörren.
Ingen kommer ju in såvida de inte har nån tid, och ingen var inbokad just då.
Masken stelnar ordentligt, jag ser ut som en 100-årig ljusgul Michelingubbe och det gör faktiskt lite ont när den drar ihop ansiktet. Jag kan inte röra en enda liten muskel.

Då öppnas ytterdörren. Jag vänder mej om och brevbäraren skriker rakt ut. Ett dödsskrik. Själv dör jag av skratt inuti min mask och spricker upp i ett leende och helvete (!) vad ont det gör! Jag får inte fram ett ljud i den där sabla masken så hon säger bara: 

- Okej... du blir säkert jättefin... jag lägger grejerna här!

Sen sprang hon ut, stackarn.

Strax där efter det får jag ett sjukt mms av Hanna och Frida, där Frida springer runt som Skogsturken och utövar sina Kistamoves. (Ser f.ö fram emot att ha det så lugnt i skolan kommande veckor!) Ansiktet spricker såklart upp i ett stort flin igen och det gör så himla ont, men det kunde inte hjälpas. Ibland måste man bara skratta, skitsamma om det kommer några tårar samtidigt. Det är det värt. :)

X.