Jympa.
Jag vet inte vad det är passinstruktörer på gym. Det är som att alla har dragit en stor lina på toaletten i direkt anslutning till att passet ska börja. 
E och jag blev förpassade att gå på "Gympa" idag då det är lite passtorka på tisdagar. Måste erkänna att vi var lite oroliga innan att det skulle vara kärringjympa. Vi försökte intala oss att kärringjympa har Friskis & Svettis ensamrätt på. Dessutom hävdade E att gympa bara var den svenska benämningen på aerobics.
Som ni hör på tonen i mitt skrivande var den här historien inte till vår fördel. Jag kan beskriva passet med nyckelord så tror jag att ni get the feel of it:
Kokain. High School Musical. Falska leenden. Flaxande armar. "Cool" musik för de som har passerat 40-strecket. Grisfest. Hysteri.
Sånt är jag allergisk mot. Jag är inte den som är den, dans och träning är för mej roligt och givande och jag är inte 14 år längre, men - E och jag skrattade hysteriskt när vi tittade på varandra och det får ju bara inte hända. GÄNGET, som tydligen har gått varje vecka i 56 år kommer 30 minuter innan passet och hejar och snackar väder och vind med övriga deltagare, gillar minsann standardjympa, stela leenden, fånig koreografi och en instruktör vars skrik (ja, vem skriker till församlingen som att vi är ett gäng förvirrade får?) var skrämmande lik en gummisula som slits mot golvet. Och man får inte narras med folk.
Därför har vi valt att aldrig mer gå på gympa. Och glöm inte; gympa är aldrig samma sak som aerobics, inga undantag!
Good night, don't let the bed bugs bite.
X.
