Note to self:
... det är ingen idé att försköna ditt leverne när mamma ändå läser sanningen på bloggen.
Ikväll ringde mamma:
- Hej gumman, vad gör du?
- Jag är på Snaps just nu, dricker lite vin.
- Men var du inte ute igår?
- Nja... eller nä. Jag var ju inte UTE ute. Så nä.
- Okej???
Och så kom jag på att jag hade nämnt det där med järnet igår, bl. a. Ett järn kommer sällan ensamt.
Jag var inte karatefull, men jag kände mej smått bakis när jag vaknade imorse.
Apropå min mamma och bakfylla. Min mamma har aldrig varit bakis.
Förra helgen pratade vi om att vara bakis och så berättade mamma att hon aldrig blir bakis. Att hon aldrig ens har varit bakis. Pappa höll verkligen med om att han aldrig kan minnas ett tillfälle då hon ens vaknat dagen efter med huvudvärk.
Men sen skiner mamma upp och säger:
- Jo! Men jag vet en gång! Jag var 16 år och hade druckit en massa öl. När jag kom hem snurrade hela sängen och jag spydde ner en bok jag hade lånat av storasyrran som låg nedanför sängen.
Ååhhh. Alla satt helt tysta och kunde inte ens förmå sej att öppna munnen. Älskade mamma, det är ju fortfarande ingen bakfylla..!!
Alright, nu är det gonatt på riktigt. :)
XO.
Din mor är en avundsvärd kvinna, det ska hon veta!
Gissar att det är fler än jag som får associationer till ett BASGRUPPSMÖTE när man ser bilden i inlägget :-)
Tack för senast, kram!
Jag vet, det är en egenskap få förunnat!
Jag har inte ens tänkt på det, men nu när du säger det... :) Vi har dock lite mer ordning på våra kolumner, ha ha!
Tack själv! Snart ses vi i Karlstad!! KRAM
