Jag körde åt fel håll.
Hittade precis den här bilden på min systerson Sonny.
Jag vet inte om det går att beskriva hur frustrerad min syrra var när den här bilden togs.
Vi var på väg hem från vårt landställe i Dalarna och Sonny ville inte åka hem till Stockholm. Han tyckte att moster körde åt fel håll.
Och vad gör man när man inte samtycker? Skriker i protest så klart! Han skrek konstant, och då menar jag VERKLIGEN konstant mellan Säter och Enköping. Jag kollade upp avståndet på hitta.se nyss. Det var 11,7 mil skrik.
- DU KÖR ÅT FEL HÅLL!! DU KÖR ÅT FEL HÅLL!!
Vi satt i framsätet och pumpade musik på högsta för att jag överhuvudtaget skulle kunna koncentrera mej på att hålla bilen på vägen och för att min syster skulle hålla sej från att öppna bildörren och hoppa ut.
Sonny är min hjälte! ♥
Få saker är så otroligt stressande som när barnen skriker när man kör! Du hade iallafall din syrra som försökte styra upp läget, hade varit värre om det var din grabb och du var själv i bilen med honom, jag lovar :-) Men 11 mil är en riktigt lång bit i sådana lägen, hujedamej!
Fuckingjävlatentaifrånhelvetet. Ville bara säga det.
Hahaha, jag dör! Gud vilken kul bild! kan tänka mig att det var förjävligt att lyssna på :) Jag som gillar Sonny, vi har ju liksom blivit kompisar även fast jag inte träffar honom lika ofta som ha träffar mig... haha!
haha du startade en blogg till sist=))) coolt när vi hade pratat om det...elle det kanske inte va dig ja pratade med hahah=)klockren bild på sonny...va söööt=) kommer följa din blogg slaviskt=) kram olga ditt största fan=)
Ja, det är en konst att greja dessa två saker samtidigt! ;)
Anna: Absolut, ni är ju tajta som fan! Dansa till Smurfhits snart igen? :)
Olga: Har vi pratat om det? Nu är det gjort iaf, och nu finns det ingen återvändo! :) Jag förväntar mej att du följer mej, vänster. Eller var det höger?
hahaha alldelles korrekt=) vänster e ja=)
