Gud är så himla förutsägbar.



Jag har haft världens sämsta hårdag idag. Vi snackar risigt svinto som är så fett så att det har antagit en väldigt oacceptabel nyans i färgskalan. Hår man skäms över på vägen hem. Hår jag sitter och skäms över här hemma i min ensamhet.

Det är dagar som denna man vet att man blir straffad för sina synder. Mycket riktigt, Gud hade minsann planerat för mej...
För första gången har jag inte sällskap av någon från skolan utan kommer ned till Fridhemsplans tunnelbanestation och går nästan in i min första kärlek som jag inte har sett på typ 10 år. Som inte bor i Stockholm. Som inte skulle ha varit just där.
Jag hoppas och tror inte att han såg mej. Eller mitt orangea hår.

Visst är det typiskt?
Jag måste börja använda mössa dagligen...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0