.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Men ååååh, busenkelt! Det är ju bara att köra vänster..!
Och skulle vi inte komma rätt på första försöket kan vi ju alltid stanna folk på gatan för att fråga om vägen.

Jag och A gjorde nämligen det när vi skulle hitta till Gokartpalatset i Sjöstaden. Vi stannar bilen, A hissar ned rutan på min sida och jag hojtar "Ursäkta..?!" till en man som går på trottoaren.

Mannen börjar titta både upp mot hustaken och ned i marken för att lokalisera min röst. Han är BLIND, så klart (!)
A och jag tittar på varann och gestikulerar att hur faan tar vi oss ur det här?! Man kan ju liksom inte bara skita i att säga nånting och tyst köra därifrån, men hur ska han veta vart det ligger? Vet han ens var han är..? A försöker rädda situationen genom att ropa "Hallå?! Vem som helst..?" men de andra fotgängarna låtsas inte höra.
Så jag var ju tvungen att ställa frågan som att jag absolut inte har några fördomar om hans lokalkännedom. Och visst kunde han peka ut åt vilket håll vi skulle köra, det var ju i alla fall en början.

Att vi sedan var tvungen att stanna ännu en pedestriant behöver vi ju inte gå in på. Inte heller att denne lyckades leda in oss så att vi körde på en lång gångväg. Gångväg är genväg, mina vänner!