Jag har bara sett Frederikshavn från kyrkogården.

Mina föräldrar har hyrt ett hus i Skagen i Danmark i sommar som vi barn och barnbarn ska följa med till.

Vi var i Danmark flera gånger när jag var liten. Senaste gången jag var där var jag 17 år och min bästa kompis E och hennes familj var på Jylland samtidigt.
En dag skjutsade E:s föräldrar över henne till oss så att vi kunde ha en trevlig dagsutflykt tillsammans. Vi åkte med min familj och släktingar till närmsta storstad - Frederikshavn - där jag och E lämnades vind för våg för att kunna utforska staden på egen hand. Fem timmar senare skulle vi alla mötas upp för att åka tillbaka till vårt hus, där E:s föräldrar sedan skulle hämta henne igen.



Det var ju bara det att vi var 17 år och lämnade utan uppsikt i det härligt fria Danmark. Så det första vi gjorde var att styra kosan mot närmsta matbutik för att inhandla en flaska vin med inställningen att det är ju trevligt - och framför allt vuxet - att sitta i gassande sol och smutta på lite vin.
Vi gick ner mot hamnen för att leta upp en gräsplätt och hamnade opassande nog på en kyrkogård. Där satt vi och gaggade minnen likt två sentimentala 80-åringar och en flaska vin blev snabbt två. Vi stod ju och stampade på tröskeln till vuxenlivet vid det här laget.

Tills det sa PANG! och vinet i kombination med den starka sommarsolen slog ut oss båda totalt. Precis samtidigt. Jag började kaskadspy som om det inte fanns någon morgondag och E kunde inte röra en enda kroppsdel.
Vi kunde inte ens ta oss till mötesplatsen på utsatt tid. Mina föräldrar ringde som besatta, men vi kunde ju inte svara. Vi behövde bara lite mer tid att nyktra till.

När vi sedan tog oss i kragen och släpade oss nerför stan för att möta upp gänget var det inga tvivel om vad vi hade gjort.
Mascaran satt på kinderna och skammen måste ha lyst i våra ögon. Och i bilen på väg tillbaka klagades det på att det luktade spya.
Mina föräldrar visste precis. De var däremot livrädda för vad E:s föräldrar skulle säga; att man inte kan lämna ifrån sin unge en dag utan att hon kommer tillbaka full och jävlig. Men de märkte ingenting.

Den här händelsen får jag lida för några gånger per år. Mina föräldrar är inte sena med att ta upp den i tid och otid. Det var ju så himla roligt.


Kommentarer
Postat av: mamma Lena

Hm,Hm..Roligt o roligt!Vet inte det jag.!?Puss,mams

2010-06-09 @ 18:36:11
Postat av: Sofia

Hur många gånger har du ångrat att du gett mamma Lena adressen till din blogg ;-) ;-)??



Hade också blivit förtvivlad om jag var dina föräldrar. Hade också tyckt att det vore jättejobbigt att bli påmind om det om jag var du. Man vill ju helst lägga bort de där minnena för att aldrig någonsin plocka fram dem igen.



Man lär så länge man lever, eller nåt. Och kunskap är inte tungt att bära... Ha ha ha!

2010-06-11 @ 12:42:13
URL: http://www.prinsesstrio.bloggsida.se
Postat av: Emmah

Åhh, min lilla Kerstin-Sofia! Du är nog den visaste jag känner!! :) Och du är saknad!

2010-06-13 @ 14:02:09
URL: http://emmahifantasin.blogg.se/
Postat av: Sofia

Dito!

2010-06-13 @ 18:11:16
URL: http://www.prinsesstrio.bloggsida.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0