Vilken insats.
Trött som jag var efter skolan var jag så nära på att slinka dit på att köpa färdig pannkakssmet... Förpackningen var så otroligt frestande där den stod så rosa och puttinuttig och jag var så utmattad och in i Norden hungrig men NEJ (!) - orkar man inte ens vispa ihop nåt så simpelt som pannkakssmet kan man lika gärna kasta in handduken.
Så det blev pannkaksgräddning from scratch. Vilken insats! Jag har en dold talang inom ämnet också; jag har svart bälte i pannkaksgräddning.
Min farmor lärde mej att grädda perfekta pannkakor när jag var pytteliten, så jag har liksom haft några år på mej att öva. Och öva. Och öva. Mest genom att äta.
Kommentarer
Postat av: olga constantopoulou
det sjuka är att jag vart sugen på pannkakor hela veckan hahah måste lära mig farmors teknik...för min teknik àntingen-blir-pannakan-deg-eller-så-blir den-bränd funkar inte längre;)
Postat av: Emmah
Haha, telepati? Du får komma hem till mej så ska farmor (jag) visa hur en pannkaka ska tuktas! ;)
Postat av: Sofia
Hur kan pannkakor vara så jäkla gott!!! Tycker att jag är ok på pannkakor, ganska snygga, men rätt smaklösa :-(. Fast med sylt och grädde till, så!
Övning ger färdighet, mina vänner, det är tyligt. Och på tal om det...lackning...
Stor kram
Postat av: Emmah
Ja nu ska det ju tydligen vara ketchup till pannkakorna också!? Felix... OME.
Nä nu lackar jag!
Trackback
