.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Nu ska ni få höra.
Den här förbaskat ohälsosamma Emmah måste tonas ned (det är bara att inse att jag aldrig kommer att bli en renlevnadsmänniska, jag älskar livets goda för mycket för det!) innan det är för sent.
Jag har, med handen på hjärtat, aldrig varit särskilt förtjust i godis. När jag var liten använde jag mina godispengar till att köpa vettigare saker. Typ klubbor med en jättemanick innehållandes batterier som fick klubban att snurra samtidigt som den spelade en liten melodi. Grejer man kunde leka med. Klubban gav jag väl bort till närmsta snorunge.
De senaste veckorna har jag börjat äta godis, inte så lite heller. Kanske t. om så illa som lite varje dag. Och idag tryckte jag en halv påse chips för att jag var hungrig.
Hmm... undrar om det här har något samband med min helt uteblivande träning att göra tänkte jag i mitt stilla sinne.

Sicken tur att jag har en gammal tae kwondo-tränare till vän som jag har utsett till min PT. Imorrn innan jobbet ska vi köra ett tvåtimmarspass på Söder, det kallar jag att gå från 0 till 100. Men ska man göra det så ska man göra det ordentligt!