.:: emmah finns bara i fantasin ::.

De borde komma med en varningstext.

Vad ÄR det med killar och att ragga på tunnelbanan på väg hem från morgonen?
Det är knappast så att man är sitt fräschaste jag som släpar sin kroppshydda ombord på vagnen. Sminket skvallrar om att dagen har varit lång, kroppshållningen är ett tecken på för höga klackar och alldeles för lite taxi mellan ställena och man vill mest av allt i hela världen bara hem till sin säng och däcka med alla kläderna på sej. 

Men nej, varför skulle livet vara lätt? Då finns alltid dom där som - antagligen - raggar som bäst i 05-rycket. I natt var just denne fem-i-tre-raggare extra smooth, på gränsen till seriemördare. Han hade också suttit och väntat på tuben i 20 minuter men han satt på en bänk lite längre bort. Jag hade bara noterat att han var där innan jag försvann i min värld av sms:ande med bara ett öga öppet och mobilen oroväckande nära ansiktet. Härligt byte, kanske vissa tycker.

När tunnelbanan kom och jag satte mej så långt bort från alla andra jag kunde slog han sej plötsligt ner framför mej.

- Jag ville sitta nära dej.

- Jaha... Okej..?

Det var väl ungefär där jag kände att det var en dålig idé att försöka komma bort från folkmassan.
En socialt missanpassad yngling som inte har fått till det under kvällen känns som en standardbeskrivning av en våldtäktsman.
Han öppnade upp med ett klassiskt "hur har kvällen varit?", "var har du varit?" för att snabbt övergå till vad jag skulle göra imorgon. Han ville så gärna se mej igen. (Det var ju faktiskt helt otroligt att han är en sån människokännare att han ser att jag är en vansinnigt fantastisk tjej på bara två minuter, men kom igen!)
När jag svarade att jag har en pojkvän och att det därför inte är möjligt fick killen helt plötsligt attityd och ställde motfrågan Varför? Du får väl ha killkompisar?!

Ja, men det är lite svårare att rättfärdiga att man har blivit uppraggad av en potentiell killkompis på tunnelbanan klockan 05 på morgonen. Annars, så...