Jag är nog en italienska.
Förra veckan var jag och E ute och snurrade några glas vin när två turister vid bordet bredvid oss ville att vi skulle lära dom några fraser på svenska.
Det blev såklart vanliga "hiu må'du?", "va hieter do?" - och fan och hans moster - varpå den ena frågar mej:
- But if I want to respond very good, what do I say?
- Mycket bra.
- Micket bra?
- Ja, mycket bra.
Sådär sitter vi och tragglar ett tag medan E har fullt upp i sin svensklektion med turist nummer två. Till slut överhör E oss och rättar snällt turist nummer ett. Vi svenskar säger faktiskt "jättebra" och inte "mycket bra". Mycket bra? Haha, du låter som en italienare - "micket bra, micket bra."
Och det är ju helt rätt. Jag har tappat mitt eget språk. 
Kommentarer
Trackback
