Först är störst.
Jag har återupptagit kontakten med mina första idoler, New Kids on The Block.
När dom kom var jag egentligen alldeles liten för att göra annat än att babydansa till Mora Träsk, men när man har en 5 år äldre syster blir man påtvingad alla trender vare sig man vill eller inte.
Och min syster riktigt andades NKOTB. Hon hade hela rummet tapetserat med deras affischer, hon hängde mer på Punkt Shop (hur mycket "knappar" hade man inte på 80-talet? Man såg knappt vad man hade för kläder under sjoken av dinglande knappar i varierande storlekar. Snyggt.) mer än i skolan och hon planerade sitt bröllop med Joey.
Ni kan hoppa upp och sätta er på att jag tyckte att min syster var den tuffaste som fanns i hela världen, så efter ungefär fem minuter andades jag också NKOTB.
Alla hade sin favorit i bandet - det räckte liksom inte med att säga att man diggade om hela konceptet. Så jag körde en eenie-meenie och valde killen ingen annan hade som favorit, Jonathan. Smart, kan jag tycka såhär med facit i hand. När dom andra munhöggs om vem som skulle gifta sig med vem kunde jag luta mej tillbaka. Jag fick ha "min" kille i fred.
Backstreet Boys, Take That och Westlife kan slänga sej i väggen - dom kan aldrig jämföra sig med det här:
