Outad.
När jag är ledig är det någonting som jag alltid tar mej tid för och som verkligen jag älskar att göra. Jag sjunger karaoke framför datorn - BOOM. Där har ni det.
Mina grannar måste tycka att det är fruktansvärt irriterande att bo nästgårds med en hobbysångerska som träffar rätt ton ungefär varannan gång.
En vacker dag kommer nån flippa ur och avsluta cirkusen på drastiskt vis. Igår vaknade jag av att någon bankade och ringde på min dörr som om det tokbrann i huset. "Jahapp, this is it..." tänkte jag, men det visade sej bara vara ett paket. Snopet.
För ungefär ett halvår sen stötte vi på en av killarna i E.M.D på ett uteställe. Vi gick i samma skola när vi var yngre. När man har gått i en musikskola blir det alltid att man snackar om huruvida man har utvecklats inom musiken när man träffar sina fellow sångfåglar. E hasplade förnöjt ur sej att hon sjunger mycket karaoke på fritiden. Det bästa med hela den här historien är att hennes ansiktsuttryck gick från sjukt nöjd till ett "herregud-sa-jag-det-där-HÖGT-?!" Jag tror inte att han blev särskilt impad.
Jag var impad. 
Ha ha ha! Jättekul, heja E!
Och karaoke på fritiden är inte att förakta. Om man inte är glad så kan man inte sjunga. E är nog väldigt glad på fritiden. Grattis till det!
