.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Det här är min pappa, om nån helt otippat skulle ha svårt att läsa mina kråkfötter, och det var väl sisådär ett år sen jag berättade om att han är något utav en atlet. Eller han är en jävel på att cykla i alla fall. Han tävlingscyklar, kör spinningpass och cyklar i allmänhet var han än ska.
Jag behöver inte gå in på detaljer men när jag körde mitt första spinningpass (det första utav två) så svimmade jag. På allvar. Svimmade. Jag vaknade upp i ett hörn av lokalen av att instruktören hojtade i sitt schyssta head-set: "Hur mår du där borta?!"

Till pappa vill jag nu bara säga att I'm onto you! Med min nya träningsrutin ska jag snart vara där du är!

Hur det gick med träningsvärken? Jag behöver nog inte säga så mycket mer än att jag har sovit på rygg hela natten och vaknade upp som att jag var redo att sänkas ned i likkistan. Händerna över bröstet och stel som en pinne, Dracula style. Jag har nu lyckats ta mej till datorn iaf, det är alltid nåt.