.:: emmah finns bara i fantasin ::.

När jag var liten samlade jag på porslinsdockor. Varför vet jag egentligen inte, jag är egentligen skiträdd för dockor. Skräckblandad förtjusning är nog rätt benämning.
Mina föräldrar fick nog av min kollektion som stod och tog plats i deras hem, så nu har jag två kartonger fulla av dockor i vårt "avlastningsrum".
Dom som inte har något slags affektionsvärde hos mej kommer jag att gå lös på. Med pennor, sax, attiraljer och lim. 

Den här dockan fick agera försökskanin idag. Den enda märkpennan jag hade hemma var både i fel färg och - än värre - galet rinnig så den åkte i papperskorgen. Nu ska jag införskaffa nytt material och köra stenhårt.