.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Efter arbetsdagen igår såg jag ut som ett lik med blodsprängda ögon och grafitfärgad hy. Ohsåfräsch. Jag fick höra några gånger under dagen att jag såg lite hängig ut.
Jomenvisstsörrni. Jag härdade ut mina jobbtimmar och skyndade sedan hem. Likt en grottmänniska slängde jag i mej maten som P hade stått och lagat i två timmar och låg sedan och toksov i soffan redan klockan 21. Jag sov oavbrutet till klockan 10 imorse.  

Det här ser jag som ett tecken på att min kropp vill säga mej nånting. Listigt, jag vet. Och som om min kropp skulle veta mitt arbetsschema passade det här in ypperligt just nu med tanke på att jag är ledig idag. 
Så vi (jag och kroppen min såklart) rehabar med en massa kaffe, lång promenad i solen i två timmar och nu hemmagjord blomkålssoppa med tryffel som avslutning.

Bra kommunikation där, kroppen. I'm on it!