.:: emmah finns bara i fantasin ::.

Carolina Wallin Perez's tolkning av Kents Utan dina andetag.


Kent. Det är någonting med ungdomar och Kent.

Hur dom lyckas tonsätta alla känslor som fyller en 14-årings kropp. Det är som att dom förstår hur det känns att växa upp.
Jag kommer verkligen ihåg hur konstigt det kändes med alla nya känslor som flyttade in i min lilla kropp över en natt. Utan att ens först knacka på och snällt stå utanför och vänta på svar. Hur jag inte visste vad jag skulle göra av det där nya överväldigande. 

Det var när flickrummet var min borg. När jag "bodde i telefonen", som mamma skulle uttrycka det. När jag gick till kiosken för att köpa en klubba, men kom hem och luktade cigarettrök. När jag och min syster slogs med knytnävarna. När jag till slut fick gå till kuratorn för att min familj inte orkade med min frustration över livet.

Att växa upp är lite som att gå in ett par nya skor - det gör jävligt ont i början, men efter ett tag har dom anpassat sej efter foten.
Och jag talar nog för alla inblandade när jag säger att det väl var en himla tur att det bara tog några få månader att gå in mina skor.